Barn

Vill bara inflika att pappor tyvärr kan bet sig så här också...
Mina barn bor hos mig och har umgänge med pappan var tredje helg. Min m2b har fått ta mycket s**t för saker han inte gjort.

Våran yngsta kallar min nya för daddy då han är engelsman.
Fick hon inte för sin biologiska pappa.
Inte heller fick hon krama honom eller leka med honom heller för den delen. Hämta på dagis när jag satt fast i bilkö var tungt vägande skäll för världskrig minst.. *suck*
Det är bara att bita ihop och härda ut - för barnens skull.

Vi hamnade också hos soc för samtal. Hjälpte föga kan jag tillägga, men nu efter tre år så har vi fått en hyfsad struktur och barnen börjar bli så stora att dem själva förstår hur barnslig deras pappa beter sig. *suck igen*
Vilket är otroligt sorgligt tyvärr!

Kan nog vara av olika skäl men det handlar nog mycket om att dem inte har avslutat och gått vidare - min egen teori.

Sen kan det ju vara som i mitt fall att man varit tillsammans med ett kontroll freak som fått sin stolthet överkörd och till varje pris vill bevisa att dem fortfarnade har makten. När inte det funkar så börjar dem utnyttja barnen som är känslomässigt bundna till dem och lätta att manipulera och ge skuldkänslor.

Ack så många föräldrar som skulle behöva läsa föräldrar balken och socialtjänstens handbok om "barnens bästa" som skall ligga till grund och vara vägledning i alla beslut en förälder tar för ett barn.

Han har en ny sen ett år tillbaka. Hjälpte ett tag, men sen föll han in i samma mönster igen. Kanske ska tillägga att han
var den som startade vår seperation - han trodde aldrig att jag skulle fullfölja den dock - attans osis

Nippran - jag tror på struktur och att vara konsekvent! Känner igen mig så väl i det du skriver. När barnen blir äldre och vet när dem ska vara var mår dem bättre och det blir lättare.

Själklart spelar flera saker in än kunskap.

Jag tror dock om föräldrar slapp gissa vad socialtjänst lagen faktiskt säger och förstod att dem i princip inte har några företräden eller rättigheter utan att det handlar om barnens rättigheter och välfärd så skulle nog en del situaitoner aldrig behöva uppstå.

Bara för att föräldrarn har GEMENSAM vårdnad betyder det inte att dem var för sig har rätt till halva barnets tid, utan det handlar om vad som är bäst för barnet i just den fasen av livet.

Sen spelar livsituation och andra förutsättningar in och det är en evig balans gång.

Jag är i precis samma situation som du där med mitt ex. (som kan vara extremt begåvad i andra sammanhang) inte alls är mottaglig för barnens behov utan bara ser sig själv hela tiden.

Så jag har haft tur då min m2b har engagerat sig i barnen enormt genom fritidsaktiviteter, läxläsning m.m. Han ser dem och bejakar deras behov. Det har inte varit lätt, men om man pratar om det så går det.