Barn

Tyvärr så tror jag inte att det räcker att kunna saker. Allt handlar om känslor, mognad och bakgrund. Hur man hanterar separation har ingenting med vad man vet att göra. Människor är egoistiska och känslosamma, så är det bara.

Jag har haft STORA problem med mitt ex som har minst en störning men saknar diagnos. Vår pojke har drabbats otroligt mycket av hans påhitt, både fysiskt och psykist och jag kan säga att soc är ett stort skämt och skam för hela Sverige. Vi har fått anlita en egen advokat för att lösa problemen. Dessutom gör vi allt för att exet ska få så mycket positiv uppmörksamhet som möjligt. Detta för att han ska känna sig bra, för att han inte ska känna att någon kört över hans stolthet osv. I början kämpade jag emot men man får offra sig för bernens skull. Det jag vill säga är att man inte kan förändra sitt ex, det är därför man separerat. Man kan bara ändra sitt eget beteende och även om man är övertygad om att den andre har fel så ska man se till att resultatet blir det bästa för barnet.

Svartsjuk? Jag tycker att det låter lite konstigt. Det är ju en lika stor upplevelse för honom att få ett barn till. Tycker att du gör fel som jämför på detta sätt, för du kommer inte någonvart med det. Det är som att säga att det andra barnet man får är inte lika spännande eller lika stort osv. Det är ju enormt varje gång!

Ja, sådana mammor finns det också. Jag tror inte folk inser att: att vara förälder är inget som man gör utan man bara är det hela jävla tiden och resten av livet.