Barn
Min m2b har två barn, jag har inga. När vi träffades var minstingen nästan 1,5 år gammal, nu fyller han snart 4 år och dottern fyller 8 i sommar
:)
Inlägg från: altervattnet
|
-
-
Min sambos dotter frågade mycket , vad ska jag kalla dig `? Jag sa att hon fick kalla mig för vad hon ville. Dock så blev hennes mamma sur på henne om hon sa bonusmamma så respekt för mamman så säger vi bara mitt namn.
Tänker inte agera mamma åt barnen, dom har redan en mamma. -
Ja mamman blev sur, har haft jättesvårt att komma överens med henne och det har slutat med att jag har viftat med vit flagg, om du förstår vad jag menar, och hon har hela tiden hittat på nya saker att dra upp.. suck.. så vi kommer inte överens och jag har gett upp att ens förska..090208 skrev 2009-03-22 16:36:41 följande:Blev mamman sur??? Jaha, da blir det val pappas fru da. Samma klang som styvmor tycker jag.
-
Vad gullit det lät, Nanna :)Kisseh skrev 2009-03-22 17:03:13 följande:Jag har alltid tänkt att styvmamma är vad man kallas om den biologiska modern inte är i livet. Kanske är helt fel dock. Jag har också svårt att veta vad jag ska kalla mig. Speciellt ibland när jag har ringt dagis har det blivit knasigt."Hej, det här är XX's pappas fästmö" Men på dagis är dom väl van antar jag. (Kanske ska tillägga att vi har henne varannan helg och en dag varje vecka, så det händer att jag hämtar på dagis, det är därför jag ringer dit. inte för att småprata :p )Dottern kallar mig Nanna. Från början kunde hon inte säga Johanna så då blev det Nanna och sen har det hängt kvar.
Hur går det att hämta på dagis då? Min sambos x har förbjudit mig att hämta... suck -
Har också sagt det till hans dotter, att hon får kalla mig vad hon vill. Antar att hennes klasskompisar, som har separerade föräldrar pratar om bonusmammor, bonuspappor styvmammor och det är klart att hon frågar sig vad hon ska kalla mig..Nippran skrev 2009-03-22 18:51:31 följande:Min man har en dotter på 6 år sedan tidigare. Jag kallas oftast för mitt förnamn, men att jag är bonusmamma. Dotter får heller inte kalla mig för annat än mitt namn enligt mamman. Vi har då sagt att det är endast hon (dottern) som bestämmer vad hon ska kalla mig för, ingen annan.
Själv skulle jag nog inte bli sur om jag hade barn från ett tidigare förhållande som kallade pappans nya fru för bonusmamma/styvmamma -
Då är vi i samma båt nästan.Nippran skrev 2009-03-22 19:04:29 följande:Det är samma här. Jag slutade försöka då det inte ens går att tacka henne för något som hon har gjort utan att få en sur blick nerifrån och upp med kommentaren "jag gör allt för min dotter bara så du vet det.." Numera håller jag mig neutral i all kontakt förutom då hon gör saker som drabbar dottern negativt.Kan tilläggas att vi har dottern 50/50, en vecka i taget.
Försökte få en bra kontakt med mamman från början, för barnens skull, men när man bara får skit så orkar man inte älta det längte.
Antagligen var mamman fortfarande sårad av separationen och ville göra allt för att våran relation skulle gå åt helvete sedan att dottern pratade mycket om mig gjjorde väl inte saken bättre....Sedan förbjöd hon dottern att göra vissa saker med mig, mutade henne med att stanna hemma istället för att fara till oss.. satte på barnen skitiga trasiga kläder...*suckar*
Det hela slutade med soc möten ... suck.. vuxna människor!! -
Samma här. Jag tar inte heller på mig mamma rollen.- jag vill inte vara mamma, dom har ju redan en!Kisseh skrev 2009-03-22 22:23:01 följande:Min blivande mans ex försökte förbjuda mig att göra sådant också men vi har fösökt förklara för mamman att om jag hämtar på dagis är det ju inte för att jävlas med henne, utan t.ex för att dottern ska slippa vara där från 06.30-16.30 på kvällen och det håller hon ju med om att det är bättre för lilltjejen.men det har varit en jäkla massa problem fram och tillbaka får jag vä lov att säga. Nu har hon träffat en ny så nu är hon lite gladare :pDock har vi rykt ihop ett par gånger men för dotterns skull försöker vi bete oss. Jag vet ju om att jag inte är flickans mamma och jag försöker aldrig ta den rollen heller.Dock är väl det mer ur egoistisk synpunkt då jag vill spara "mamma" tills vi skaffar egna barn. Däremot så ger jag henne självklart obegränsat med kärlek ändå
-
soon and very soon skrev 2009-03-23 11:05:34 följande:
visst att barnen redan har en mamma, men.... ett barn kan ladrig ha för många vuxna omkring sig, tänk att ha fler att gå till o få kärlek av, hoppas ni "bonusmammor" orkar!! Och hoppas att banens biologiska mammor fattar vad som är bäst för barnet/barnen!Visst är det så..
Men vissa mammor ser det väl som en jobbig sak att "bonusmammorna" ska komma in och bestämma och veta " vad som är bäst" vilket det verkligen inte handlar om! iaf för mig! -
Fy fan vad underbart, är riktigt avensjuk på dig!!!20090725 skrev 2009-03-23 13:12:03 följande:oj skickades för tidigt!att de skull kalla mig för bonus mamma, hon hade sagt tänk när ni tycker jag e dum och elak enligt er, då kan ni ju bara ringa till jossan, så har ni ju en till!men de säger ju aldrig mamma till mig, men det kanske e lite enklare att förklara för klasskompisar och så när man har en titel på pappas/mammas nya fru/mandet måste vara jätte jobbigt att inte komma överens med sambons ex! jag å hans ex kom överäns från första dagen, de brukar oftast fira födelsedagar tillsammans, har vi barnen när de fyller år, så kommer deras mamma och man till oss å har de barnen när de fyller år så åker vi till dem!vi har också barnen varannan vecka! å ibland någon extra dag om deras mamma behöver å vi kan lämna de tidigare om vi behöver, det brukar aldrig vara några problem! hon kommer till och med att ta han om dem på bröllopsdagen, hon kommer och lämnar de lagom till kyrkan, sen kommen hon och hämtar dem i festlokalen! Även detta hennes idé för att vi skull e slippa tänka på det den dagen!
Det är så det ska vara, det handlar ju om vuxna människor, som tyvärr beter sig värre än barnen ibland... *suckar*
Jag har kämpat att få den relationen, men efter att ha försökt i över 2.5 år så känns det som att det inte leder till nått annat än energi-slösande,( om du förstår vad jag menar) Och har därmed valt att strunta i henne.
Tur är iaf att det funkar mellan barnen och mig.
Har du några egna barn eller bara "bonus barn" ? -
Håller med. Men vad är det för tankar i skallen på mammorna/papporna som gör så här... varför ? Är det av rädsla, att man känner att man " vill ge igen" för att det gick åt helvete med relationen ? rädd att barnen ska ty sig mer till "den nya mamman/pappan"?bongen80 skrev 2009-03-23 16:35:33 följande:Jag blir så ledsen ända in i hjärteroten när vuxna människor sätter barnen i kläm bara för sin egen stolthet. So what förhållandet gick i kras, men världen gick väl inte under för det? Bli vuxna! o ge barnen den bästa möjliga livssituationen för det. De har ju inte gjort något för att förtjäna en dålig sits? En stor ros till alla som får det att funka. Både bonusmammor o pappor, biologiska mammor o pappor. Ni har insett något viktigt!
-
Visst är det inte bara mammor som kan bete sig illa mot barnen !!!TinkerBelle skrev 2009-03-23 19:57:52 följande:Vill bara inflika att pappor tyvärr kan bet sig så här också...Mina barn bor hos mig och har umgänge med pappan var tredje helg. Min m2b har fått ta mycket s**t för saker han inte gjort.Våran yngsta kallar min nya för daddy då han är engelsman.Fick hon inte för sin biologiska pappa.Inte heller fick hon krama honom eller leka med honom heller för den delen. Hämta på dagis när jag satt fast i bilkö var tungt vägande skäll för världskrig minst.. *suck*Det är bara att bita ihop och härda ut - för barnens skull.Vi hamnade också hos soc för samtal. Hjälpte föga kan jag tillägga, men nu efter tre år så har vi fått en hyfsad struktur och barnen börjar bli så stora att dem själva förstår hur barnslig deras pappa beter sig. *suck igen*Vilket är otroligt sorgligt tyvärr!
Vilken historia du delade med dig! Kanske blir det bättre när han skaffar sig en ny ? ( om man nu inte redan gjort det)
Det kanske blir värre när barnen inte bor så ofta hos pappan/mamman och kanske pappan/mamman känner att han/hon tappar greppet om barnen ? ja jag vet inte, jag har ju inga egna barn ännu...
men tråkigt är det när det inte fungerar och det tar på krafterna, krafter som egentligen borde ha gått till barnen. -
Herre gud.. som hos oss. Mamman mutade henne med filmkväll och att hon skulle få sova i hennes säng. bla bla bla.. suck..Nippran skrev 2009-03-23 21:22:01 följande:Det är ungefär det samma hos oss, ex att tösen har blivit tillsagd ex att hon inte ska älska oss och att det bara är mamma som älskar henne.Det var till en början massor med diskussioner kring kläder tills vi genom lock och pock fick henne att acceptera att splitta barnbidraget. Hämtning och lämning sker oftast på dagis för att undvika extra konflikter. Mängder med möten på familjerätten... Det har dock blivit bättre sedan det i stort sett inte ändras dagar och att det hålls konsekvent mot mamman. Innan blev det kaos med att man var skyldig dagar hit och dit. Hon brukar göra avräkning varje år...
Sedan att dom små trollen vade varsitt rum här hos oss, och delade hos mamman var inget hon fick prata om. (fattar inte varför ?!!!)
Iaf så har dottern blivit snart 8 år vilket gör att hon fattar mer och mer att mamman har märkliga saker /säger märkliga saker, vilket känns grymt skönt!
Hon har sedan fått en till unge så nu har hon ju fullt upp.
Men det var mycket med soc-samtal, kriga för att dom inte skulle ha kläder som var utslitna trasiga och allmänt sunkiga. Vi har löst det att dom har garderob här också.. men visst är det irriterande när man ser grabben komma i en volang tunika i rosa och 3 storlekar för små... visst har förståeldse att man måste ärva kläder, är själv minsta barnet så man har fått ha gamla kläder av syrran, men det finns ju fan gränser.
Sedan att hon har ringt och sagt att grabben har massa sjukdommar och att hon har varit till barnläkare osv osv som sedan visar sig vara bara tjorv och gorm. Tog reda på lite info om det ( mamma jobbar inom sjukvården och syrran jobbar på soc *hehe*) och då jävlar !!!! -
aj aj aj , då förstår jag varför man inte vill ha med dig på ett möte !!! *asg*Nippran skrev 2009-03-24 22:28:08 följande:Altervattnet: Det gäller att hela tiden ligga steget före och som sagt kunskap är makt :) Min mamma jobbar inom vården och jag själv är socionom.... du kan ju tänka dig varför jag har varit bannlyst från mötena ;)
Jag tog reda på allt möjligt, bla så fick min sambo hela journalen utskriven om allt som dokumenterats , den hade han med sig på soc mötet och konfronterade henne.
Lögner i sånna här fall brukar alltid komma fram.... -
njäää.. svartsjuk kanske jag inte är men kanske rädd att jag kommer vara mer uppe i molnen än han..Kisseh skrev 2009-03-24 21:07:12 följande:Är det bara jag som blir lite svartsjuk ibland? Inte på barnet såklart utan på att när vi skaffar barn kommer det vara första gången för mig men han kommer redan ha gått igenom det med någon annan? Nu kanske ni tycker jag är dum...kanske bara är jag....?
Visst ett nytt barn är alltid ett nytt barn och med mig så är det första gemensamma barn.. visst...
Men nog måste det vara speciellt första barnet- första gången, allt är nytt och allt är inte på " rutin" ( eller vad man nu ska kalla det för, hittar inget bra ord...)
eller att man ska få höra " jag och xxx gjorde så här och det funkade alltid- gör så" då skulle jag känna mig riktigt överkörd.. visst han kanske menar det med all vänlighet men ja... -
hur många barn har din karl?Kisseh skrev 2009-03-25 18:48:59 följande:Det är precis så jag menar. Svartsjuk är fel ord, du formulerade det perfekt =)
-
Men vilken knasig dam, antagligen handlade det om osäkerhet - är relationen verkligen slut... *suck*090208 skrev 2009-03-25 17:28:23 följande:Blir sa irriterad pa dom "nya"! Min syrras ex traffade en ny tjej, men hon klarade inte av att han traffade min syster. Ibland nar han hamtade barnen stannade han pa fika osv osv. Nya tjejen tyckte han kunde ringa syrran nar han var pa parkeringen sa hon kunde skicka ner barnen.Lyckligtvis ar han en bra kille som dumpade henne ratt snabbt. Jobbigt att inte kunna vara med pa barnens fordelsedagar t.ex.(OT- Inte ville hon att han skulle vara med pa var farfars begravning heller, crazy... Det var han anda saklart.)
Jag skulle känna mig grymt mycket lugnare om det fungerade bättre mellan min m2b och hans x- för barnens skull... det har ju blivit mycket bättre men det kan alltid bli bättre.. -
shit, vad liten !!! :) Hur kändes det då? var du aldrig osäker - typ :" va fan ger jag mig in i"Kisseh skrev 2009-03-26 17:02:59 följande:Han har en dotter som är snart två. Vi blev tillsammans när hon var två månader. Din då?
Min har två barn som var 1-1,5 år gammal och 5 år.. -
kul att det verkar funka bra för er !Nippran skrev 2009-03-27 20:34:24 följande:Min bonusdotter var 2,5 år när vi träffades.Jag hade vanan inne då jag har tidigare haft ett samboförhållande med en som hade två barn i 4 och 6 års åldern. Den tidigare bonusdottern är bjuden på vårt bröllop nu. Jag har haft kontakt med henne efter jag lämnade hennes pappa.
:) -
Vad tyckte mamman om det då?Kisseh skrev 2009-03-30 22:24:23 följande:Jo lite så tänkte man väl men av naturliga skäl träffade jag henne inte så mycket i början. Det var ju först när hon var typ 6-7 månader som jag kunde börja träffa henne. Nu funkar allt jättebra mellan oss. Hon fyller två i maj och är en riktig kanontjej :)