Varför blir så många gravida innan bröllopet?

Det är precis lika vanligt att "oförklarligt barnlösa" som väljer att INTE adoptera ändå blir gravida.

Kroppen har helt enkelt inte sådana låsningsmöjligheter... Tänk vilken möjlighet för hormonfria preventivmedel som fanns då, det räcker med att verkligen vilja bli gravid, så blir du inte det?

Så det enda sådana kommentarer bidrar till är att skuldbelägga sådana som inte får barn, "nähä, du vill alldeles för mycket, slappna av istället så blir din kropp mottaglig..." Det är ju precis vad man vill höra, om man har flera misslyckade ivf-försök. Eller inte...

Det är inte en öm tå för mig personligen, då jag är gravid - även om det tog "hela" 6 månader... Men jag vet flera som är i den situationen, och rådet "slappna av och tänk på något annat" funkar inte så jäkla bra... Jag lovar, det är helt omöjligt att gå flera år och konstant tänka på att man vill bli gravid, man hinner både slappna av, tänka på annat och kanske gå igenom ett antal inseminationer och ivf...

Jag tycker bara man ska vara väldigt försiktig, och veta att det finns de som kan bli väldigt upprörda om man säger att "jamen slappna av och tänk inte så mycket på det, så ska du se att det tar sig"...

Ja, och det svarade du på, på ett synnerligen okänsligt sätt enligt mig. Och ett av dina argument var att flera par som adopterat barn sedan blir gravida. Det kommenterade jag med att precis lika många som valt att INTE adoptera blir gravida. Så det har inget med att "stressen att inte ha barn" skulle ha släppt.

Det är också så att man får göra ivf efter lång tid utan att man blivit gravid, även om det inte upptäcks någon medicinsk förklaring till att det inte fungerat.

Jag förstår att du inte menade något illa, men det kan vara bra att veta att folk kan ta illa upp, och jag vet flera som skulle ta illa upp om de läste vad du skrev.

För övrigt så är ju utebliven ägglossning ett medicinskt bekymmer vid ofrivillig barnlöshet, vare sig den är relaterad till stress eller något annat. De flesta som jag känner som inte lyckats få barn har ägglossning, men blir inte gravida ändå. Och blir otroligt ledsna när någon säger att det bara är att slappna av...

Men jag tror att jag har förklarat vad jag menar tillräckligt nu...

Att vissa verkar tycka det är helt ok att såra folk som innerligt vill ha barn, men inte tycks kunna få det, får väl stå för dem själva... Får ni någon gång dåligt samvete över det så "får ni väl ta det med era terapeuter".

Jag har hela tiden varit övertygad om att du inte menat något illa, och nu är jag ju helt övertygad om det!

Visst finns det många "förståsigpåare" som tycker att det bara är att slappna av, och gärna säger det också... Och det är ju lätt att säga om man själv blivit gravid väldigt fort.

Så mina inlägg här har varit i upplysande syfte. Jag har svarat dig, konstigabaralillajag, eftersom du skrev de inlägg som jag ville "säga emot". Men jag vet att det är jättemånga som kan komma med rådet "slappna av", och alla menar säkert jätteväl egentligen... Förhoppningsvis är det fler som läst detta, och som förstår att "jaha, det där är ingen bra grej att säga".

Jag tycker, och det har jag redan sagt tidigare i tråden, att det är otroligt respektlöst mot de som är ofrivilligt barnlösa att hävda att det är deras eget fel eftersom de vill bli med barn alldeles för mycket. Särskilt som bl.a. den länken som Nenne har i sitt inlägg förklarar att det inte går att påvisa några samband mellan stress (av mer "normal" typ) och barnlöshet. Man kan alltså _inte_ vilja så mycket att det inte händer, oavsett hur många som tror att det är så, och tycker att det har stämt för dem... Det är en myt, helt enkelt. Statistiskt sett så går det inte verifiera att det stämmer, alltså är det ett lustigt sammanträffande när det blir så...