hur visste ni att ni hittat rätt kärlek?

Jag håller med Celeste97 och vill tillägga att det går att grubbla sönder nästan vad som helst. Ju mer man ifrågasätter detso sannare verkar det att förhållandet inte är bra nog osv. Jag tror att ju mer tid du ägnar åt att tänka den typ av känsla du saknar desto mer kommer den hålla sig borta.

Vissa "vet" och har "magkänsla" men det kan man ju få även för personer som inte alls är bra för en i långa loppet. Jag vet en hel del väldigt passionerade förhållanden som gått upp och ned som slutligen krashlandat. Är den där blinda kärleken verkligen så mycket att eftersträva om den gör att man inte riktigt har en realistisk bild av varandra och ignorerar varningsklockor? Jag vill hellre ha en kärlek med nästintill fullgod syn som ser mig för den jag är och tycker om mig i alla fall