Allt är nog realtiv. det största som hänt i mitt liv är att bli mamma, att gifta sig, det vara bara roligt och en härlig upplevelse att dela med sin älskade.
Men för att återkoppla til TS så kan jag säga att jag hade de funderingarna när jag valde att bli gravid med min sambo. Är detta rätt osv... Det beslutet är mycket större i mina ögon eftersom man aldrig helt kan separera helt från sitt barns pappa ...
Men då började jag vända på resonemanget och ställde frågan till mig själv. Vill jag leva mitt liv UTAN den här människan bredvid mig och då var det mycket enklare. Så tänker jag nu ibland också när vi har sämre dagar och då känns livet enklare när man inser att Ok vi är inte tokkära just nu men jag vill ändå ha den här personen i mitt liv tills vi bliir gamla och grå.
Hoppas mina tankar kan dämpa din ångest.
