Livets stora och små frågor

Mina kissongar blev tre veckor idag. De firas med två nya bilder i galleriet.

Usch! Nenne, du påminner mig om när jag var sisådär 11-12 eller så ich vi var på läger och en av dagarna gick på zoo. Jag började grina när jag såg tigern vanka sådär...

Helt rätt. Så fort du får ändrad inkomst ocså får du ny SGI och därmed ny f-peng.

Också sant, så länge man inte fått nytt jobb. Då baseras den på nya SGI´n

Som tur är! Jag hade riktigt usel sgi för jag jobbade på j***a 7-11 innan jag fick barn och eftersom ja sedan var sjukslriven även efter barnets födsel blev det sambon som tog f-ledigt under väldigt lång tid.

Jag har därmed ahaft sparade dagar ända till NU faktiskt, och min f-peng har bara ökat och ökat under mina floristår.
Nu får jag fasen ut mer än jag tjänade på 7-11.

En anledning så god som någon att verkligen ifrågasätta en läkare som i februari sa att jag borde förstå att BARN kunde jag ju inte tänka på nu när jag inte har ngt jobb!
Han ssa vidare att jag måste förstå att barn inte är ngt man bara skaffar hur som helst och att det ommer en tid efeter den mysaga gravididiteten också!

Åh, vilken idiot!
Detta säger han till en snart 40 årig kvinna som redan har en 8-årig son men som är jätteledsen över den sekundära barnlösheten...
-Nä, jag förstår ju inte alls vad ett barn innebär och jag skaffar nog bara ett nu, för att jag är lite arbetsskygg!

Jag kommer om det tar sig och vi får ett barn till ha VÄLDIGT mycket bättre ekonomi än vi hade med första, om det nu skulle vara hans argument för vad man borde och inte!

Dum doktor va?
Jag var på vc för att jag hade så jäkla mycket spänningsvärk i nacke och rygg och nämnde vår utredning som en trolig orsak till stress ochs sssspänning. Han sa att jag bara borde fokusera påatt "skaffa ett jobb" och att barn inte var att tänka på just nu.

Jag påpekade att tiden för "inte just nu" har passerat i mitt liv för flera år sédan och att är det NÅT jag kan "skaffa" sedan så är det väl ett jobb.

Efteråt blev jag skitledsen och arg, men där och då fick jag såklart inte ur mig vilket ärkepucko han var.

folk snackar mycket om kränkningar numera, mendär kände jag mig verkligen kränkt och att han la sig i saker han inte hade maed att göra.

Min läkare på kliniken sa bara. Du, idioter finns i vita rockar också. Glöm honom.
Mmmm, men det är han som jobbar på vår VC när familjen blir sjuk.

Här hittade jag en massa bra filmsnuttar!

www.forsakringskassan.se/info/foraldraguiden/

Denna handlar om vad som händer om man går ner i arbetstid efter födseln.

Vad f-pengen blir beräknas annars på vad man har för inkomster INNAN födseln.

Det däremot är jag osäker på. Jag har för mig att man ska ha ett jobb som "anses varaktigt" eller vad det stod ngnstans. Typ ett halvår av sammanhängande arbete eller så. Jag minns inte. Det strå säkert också där eller sägs bland snuttarna.

Frullan: jag blev jätteglad när jag såg att du äntligen fått en samtalskontakt nu!

Och det skulle knappast vara så knökat i deras bokningskalendrar om du var ensam hördu!

Jag vet vad du känner dock. Det kändes som att ha en röd lysande text i pannan: "konstig och deprimerad" och väldigt svårt att våga tro att man skulle bli sig själv igen.
Idag har jag istället svårt att omfatta med förståndet att det verkligen var jag som mådde sådär dåligt och HUR dåligt jag egentligen mådde...

Du är stark och modig som går dit. Att fejsa sina monster är mer än många ens överväger.

Tack för uppmuntran!

DÅ i vintras blev jag så paff att jag inte visste vad jag skulle säga, fast sedan ,på natten blev jag både arg och ledsen.
Fast mest arg.
Häromdagen satt jag och fikade med en vän som vet om att vi kämpar med inseminarierna och allt. Förklarade vart vi är i alltihop n och sa att jag är väldigt tveksam till om jag skulle palla detta med ivf:er också om detta inte funkar (privat då) och då sa hon:
"jaaa det förstååår jag och för ÄR inte du lite för GAMMAL för att hålla på med det nu också, ärligt talat!"

Hur rätt folk än må ha ibland så vet jag inte om det alltid behövs så mycket "ärligt talat"
Ångest kan man väl skaffa sig själv och nojja över att bli en gammal mamma och allt som kan gå fel osv.
Hon hann dela med sig sina bestämda åsikter om ett par som skulle adoptera också, i den förfärliga ålderna av att hon är 46 och han 50. Det var väldigt mycket "stackars ungar, det verkar inte vara ngn som tänker på dem"

Får jag tillägga att hon sjönk en aning i mina ögon efter de där kommentarerna...