Livets stora och små frågor

Tja , jag vet inte jag.. jag tror det mest var på nivån: "men herregud, ibland tror man ju det är mormor som är ute med vagnen"

Ja, jag vet inte riktigt vad man ska säga...

Uppenbart fattar ju inte den biologiska klockan att vi idag inte dör vid 42 som förr i världen och uppenbarligen fattar inte folk att en 60 åring när vi blir i den åldern, kommer skilja sig rätt mycket från våra tidigare generationers dito.

Det är ju smärtsamt tydligt att våra kroppar vill bli gravida mellan 17 och 25, men man kan ju inte hjälpa om man är 29 när man träffas som vi var tex.

Och det är ju inte så att man tänkt dö vid 50 och lämna föräldralösa små efter sig.
Även om ålder finns även i mitt huvud när jag tänker på hur mycket jag vill ha vårt andra barn NU.

Men just att säga sådär"det där är du väl för gammal för ärligt talat"
Tur man är rätt stark inombords.

Å jag blir helt frustrerad av min kropp!
det håller på som bara den i magen och imorse medan jag var lite nyvaken väntade jag mig mensfloden när jag ställde mig upp, men kom sedan på att det ju inte är dags als än (dag 27 är nu på fredag) det har varit så här i en massa dagar nu och det tilltar. Jag har ömma bröstvårtor och är allmänt ett hormonsvallande känslopaket.

VARFÖR ska det vaara så att samma saker lika väl kan var besvikelsen i ytterligare en mens och ett misslyckat inseminarium, som att det kan vara symtom på att det kanske kanske kanske kan vara ett plus på lut den här gången!

Man vet ju inte vad man ska känna. Limbo!

Normalt är jag så oregelbunden att det är hemskt, så det är det vi hållit på att styra nu med pergotime och ovitrellespruta och så dessa VUL för att få koll. Detta är tredje månaden med inseminarium och till min häpnad kom tanten redan dag 27 sist, det brukar MINST vara 32 dagar för min del.
När vi kom til kliniken på dag 13 denna månaden fanns ingen follikel kvar och blodprovet visade att jag precis haft ÄL så det blev omedlebart inseminarium då. Ho sa att det var fullträff tidsmässigt..

Usch! Man vågar ju inte knappt ens tänka sig att hoppas! Min mens har kommit varenda jäkla gång i över fyra år nu (åtta år har jag ju velat ha syskon, men i fyra har jag hållit på och försöka pricka Äl osv)

Måste bara inflika att vi nu i midsommar firar tio år ihop jag och min sambo. Ett plus hade varit en overkligt perfekt present från livet!

*rörd av alla hållna tummar*

Vaddå lutealfas?Det ordet kan jag inte..

Jaha...jaså den fasen. jag vet faktikskt inte. Har haft utslag på mina ÄL-stickor på allt från dag 11 till dag 27 och aldrig riktigt fattat att man ska äkna de dr dagarna också, mitt i allt annat räknande.
På kliniken sa hon attjag ska vänta mig mensen som vanligt trots horonerna, men nu senast sa hon att det verkar som hela cykeln förkortats trots allt...

idag är dag 24. Så tidigt har jag aldrig fått något tantbesök. Inte ens när jag hade ÄL på dag 11.

Ursäkta mitt självupptagna dag-ältande hit och dit...

Jag tror min sådan där luteala fas varierar. Hon pratade om 14-16 dagar på kliniken iallafall, men så lång tid var det inte nu sist. Nu är det ju dag 24 som sagt, och alltså 11 dagar sedan inseminariet och någon gång precis innan var det ju äL , så det handlar ju verkligen bara om dagar tills vi vet den här månaden. Men fy vad långsamt och jobbigt det känns! Just att det är så mycket känningar i magen som kan vara både och, det är så störigt.

Ur "Vänta barn Amelia 2009"
sidan 48:

Även om du väljer att jobba deltid och därför får deltidslön,behåller du ändå en f-penning som grundas p den lön du hade när barnet föddes.
Det gör du till dess barnet fyller två år. Blir du gravid inom ett år och nio måaderefter barnets födelse, får du och den andra föräldern behålla samma löneunderlag även för nästa barns räkning.

Sedan kommer ett stycke om hur mycket man får. Där står att det baseras på ens inkomst och att man ska ha jobbat 240 dagar i följd innan barnet föds.

Ja jag vet, men den sista raden gäller första barnet. Den om att man ska ha jobbat 240 dagar för att få sgi beränad på det.
Det räcker tex inte att ta exmen och så påbörja en anställning och bara hinnna jobba ett par månader.