Livets stora och små frågor

Koko!'
Hoppas det går bra på UL!

och telis
GRATTIS på bröllopsdagen!
Ni ahde inskrivning idag också då väl??

Mugglan,'
tycerk det låter som värmeutslag på Moa.
LillSkruttan har haft det hon med. Liksom knottror, svagt röda. men de verkar inte särksilt besvärade.
Men om det blir värre så kolla med BVC? Kanske räcker det att ringa sjukvårdsupplysningejn först? Så slipper ni åka in.

BS och Mrs B
Trist med gräl...
men just gräl om småsaker är ngt jag tror ofta uppkommer när man är trött och/eller stressad. Småbarn har en viss tendens att ibland göra en väääldigt trött. och Stressad...
Så jag tror att det kan bero på detta. Sedan hjälper inte alltid värme till. man kan lätt bli mer retlig då. Vis venskar är ju itne riktigt vana att hantera detta....
Och just semester tror jag är vanligt att man kan reta sig lite mer och gräla lite mer med varandra just för att man plötsligt går från att ses lite på morgon och kväll samt helger, till att plötsligt ses heeeela tiden.... Och det kan vara mysigt, men det kan också vara lite irriterande.
Dessutom tror jag ibland att man själv har en viss tendens (läs: jag!) att tycka att man udner semestern ska had det så där fantastiskt underbart, att det liksom faktiskt kan lägga ytterligare ett stressmoment över allting.
men det brukar bli bättre efter ett tag.
Å andra sidan b rukar jag och maken sällan gröäla. Det är nog mest jag som kan bli jäkligt irriterad ibland bara. Särksilt då på semestern....

Oj nu måste jag gå.

Å har inte hunnit in på länge och har inte läst ikapp. tittar snabbt förbi nu och ser att Tinga har det tungt. Tyngre än vanligt med maten ochy grabbarna...
Skickar riktiga bamsekramar till dig gumman!!!!
Själv har vi inte alls sådana mat ptoblem så jag säger som Vickan det är svårt att förstå när man inte varit där. MEN vår lilla tjje har börjat matprotestera rätt ofta och bara det är jobbigt tycker jag! Så att sedan ta detta gånger typ tusen gör att jag förstår liiiiiite hur du har det trots allt....
Vårt problem för tillfället är att hon sover så jädrans dåligt! Inatt var det ok dock vilket känns som ett under över alla under. Men annars består nätterna numer av att hon kryper i sömnen, gråter, ibland t o m reser sig upp i spjälsängen. Hon rullar hit och dit. Får liksom inte ro.
Men allt är i SÖMNEN!!!! Hon är alltså inte vaken. Vi ahr t o m försökt väcka henne ibland för att hon ska komma ur den dröm hon har och på så vis lugna ner sig och somna om. men det är omöjligt.
Det slutar alltid med att vi tar över henne från sin säng till vår och då fortsätter hon rulla, krypa och snurra så man själv sover ungefär lika uselt som en fisk simmar på landbacken....

men men.... troligen en utvecklingsfas.... Tror jag och de flesta med mig.
Men det gör en ju inte piggare ändå...

Fast annars är det mysigt med henne! Förutom matvägran, ilskna humörutrbrott (jo för hon har ett jädrans temperament minsann,..... ) och sömnproblem...

Haha, det där med att få en annan typ av föräldraledighet kan jag dock förstå Tinga.
Jag ahde ju 3 månader, och de flesta jag pratade med (svenskar) sa alltid att oj de första 3 månaderna var kaotiska och jobbiga med lite sömn och så. Men det var sedan efter de första 3 månaderna som det blev sådär supermysigt!!!!! Fast DÅ började ju JAG jobba!!!!!
Å andra sidan hälsade vi på vänner som fick barn för en månad sedan och hon har 8 veckor mammaledigt!!!!!!! man har ju rätt till 6 veckor enligt lag och sedan tog hon ut sina 2 veckors semester (ofta har man 2 veckors semester här per år!!!)
Så som sagt, jag var lyckligt lottad med mina 3 månader!
Och ni där hemma i Sverige har det ju urlyxigt!

Just nu är jag dock lite sur på min chef. IGEN!!!!!
Men det orkar jag inte ens gå in på nu för jag har inte tid. och detta skulle ta tid för mig att skriva om för jag är så jävla irriterad så börjar jag kommer jag inte kunna sluta spilla skit....

Egentlgien ville jag som sagt bara skicka sympatikramar till dig Tinga.
Hoppas jag hinner in och läsa ikapp lite mer i tråden senare.
Men om ngn vill uppdatera snabbt vore det kul! Hur har det t ex gått för EA???????
Och har ni hört något från FruLLan????

Massor med kramar till er alla så tittar jag in så snart jag kan igen!

AM
hahaha!!!!
Så NI är OCKSÅ white trash?!?!?!?!?????
Det är VI också!!!!
Men inte för de direkta namnval vi gjort till LillSkruttan utan helt enkelt för att hon har TRE förnamn!!!!!!!
Här i USa (har vi fått lära oss nu efter att vi gav henne tre namn) är det tydligen endast White trash som ger sina barn mer än två förnamn. OCH även vissa ultimat suuuuperrika knösar också. Men DIT hör vi ju uppenbarligen inte alls med tanke på att vi itne ens kan skaffa en lägenhet med ett rum extra p g a för dåliga inkomster...
Alltså återstår white trash!!

Det är t o m så att på de flesta dokument man måste fylla i då och då endast finns plats för just first name middle nam och last name. Så att hon har två middle name går inte!

jaja, så är det här i landet i väst....

Så white trash är det tydligen lite lätt att bli om man definierar det utifrån namn till sina barn....

Såg även att Mugglan plussat!!!
SHIIIIIIIIIT tjejen!!!!!!!! GRATTIS!!!!!!!
FAN vad kul!!!!
nu får Moa ett syskon!
Vad glad jag blir för er! Du har ju varit lite besviken de gånger det inte tagit nu när ni försökt inför tvåan.

Haha, vi kom helt slumpmässigt in på diskussion om syskon härom kvällen.
Orsak:
Jag har inte hämtat ut mina p-piller denna månaden . Här måste jag nämligen hämta ut ny akrta VARJE månad vilket jag tycker är skit bara det. men det är inte därför jag inte hämtat ut dem, utan mest för att jag faktiskt inte mådde bra av dem när jag testade förra kartan. Så jag har bara inte haft motivation. Vill inte riktigt börja äta dem igen. Jag blev ju så himla humörsvängig och ja t o m deppig och DET var inte alls kul! För någon i familjen... '
Ska till gyn om en vecka ca och då sjka jag ta upp detta och se om man kan prova andra piller kanske. De jag åt i Sverige finns inte här. Synd för de hade jag aldrig några problem med alls.

Jaja, tillbaks till syskonsnacket.
Vi låg i sängen och myspratade lite maken och jag när vi kom in på detta med mina piller och framförallt mina besvär av dem. och han förstod verkligen att jag inte ville äta dem eftersom jag mått så dåligt samt även haft spottings i typ 3 veckors tid....
Men sa han, kanske kan vi bara köra avbrutet och blir det så bir det.
Men vad FAN!!!!!! Jag fick nästan en chock!!!!!
Eh....
Samtidigt pirrade det lite i skallen också. Av tanken på ett syskon.
Jag vill ju så gärna att Lilltjejen ska få ett syskon. och det gick ju fasen inte särksilt lätt att få till henne så varför skulle det gå fortare denna gången tänker man ju?!
Samtidigt så får tanken på att få ännu ett barn redan nästa år mig att få stora skälvan. Och den första reaktionen var bara NEEEEEEEJ!!! VILL INTE!
Så jag sa till maken att ok, kanske kan vi göra det men INTE förrän tidigast i höst eller vinter. Så att det åtminstone skulle dröja till andra halvan av nästa år OM man skulle få till det.
För jag sa till honom att som jag känner nu så är abort helt uteslutet för min del. Blir jag gravid så är det så och då får det gå som det går... och just nu kan jag itne tänka mig att ha två barn och tanken på att få barn nästa år gör mig lite panikslagen.
Han sa faktiskt likadant. Att han inte skulle kunna tänka sig att jag skulle göra en abort ifall jag skulle bli gravid, och att han också känner panik inför att bli tvåbarnspappa under nästa år. Så vi var iallafall på samma vbåglängd där! Skönt!

Så näe, vi får helt enkelt försöka lösa detta med säkert sex på annat vis. Helst till årets slut iallafall. För någonstans VILL jag ju ändå börja testa igen innan det gått alltför lång tid. Just eftersom man ju inte vet ifall man sedan ska hålla på och kämpa i ytterligare två år för att få till tvåan. Eller kasnke längre ändå....
MEN jag vill vara säker på att jag inte sitter här med ett BF datum under första halvan av nästa år iallafall. och fan bara för att det tog så lång tid att få till Lillsnorpan skulle man fasiken inte bli förvånad om det gick tjoff-tjoff-snabbt att få till tvåan BARA för att det inte alls passar in i ens liv!!!!

Så precis exakt som innan känner jag att FAN om man ändå VISSTE hur lång tid det kommer ta att bli gravid. If ever.
Så man kunde planera lite.....
För som sagt gärna syskon men absolut inte så snart!
Så jädra svårt det här....

Och Page eller ska jag säga tönt???

Varför vill du inte fortsätta sprida glädje omkring dig i tråden????
Jättetrist att du känner att du inte har lust eller ork.
Hoppas verkligen att du mår bra och att det inte beror på alltför mycket omkring dig vännen!

Jag kommer sakna dig!!!!!

Du jag har ett gammalt mobilnummer till dig. Från tidernas begynnelse när vi satt och chattade här i tråden sent på nätterna. iallafall med Sverigemått mätt... Du var den enda inne här när jag var inne. Och oj vad roliga gamla minnen som ploppar upp. Shit vad vi jiddrade!!! Personlighetsanalyser, listor på hur man bäst skulle bli gravid (typ vara full och vänstra med en kollega på en jobbkonferens eller vara 15 år och fortfarande bo hemma hos föräldrarna... )
Har du bytt numret eller är det fortfarande samma???
Om inte kan du väl inboxa mig ditt nummer. Eller åtminstone en aktuell emailadress!!!!!???
SNÄÄÄÄÄLLA???!!!???!!???!?!?!?

Du kan annars maila mig på min emailadress som finns på min blogg!
Ifall du inte vill inboxa alltså.

Kram till dig älskade Tönt!

FruLLan!!!!!


Vännen!!!!
jag blev verkligen såååå glad av att läsa ditt inlägg!
låter kanske konstigt med tanke på att du beskriver hur dåligt du mått och mår.
'MEN vad jag blev glad åt är att jag kan se att du ändå har hoppp och att du framförallt har STÖD!!!!!!!!!!
Jag kan helt klart se att du har viljan att jobba med detta. Att du vill hitta en lösning som fungerar. I långa loppet. Att du arh enormt bra psykolog och en Enromt underbar make som båda kan stötta, dig i detta! Samtidigt som de också kan få dig att inse vilken skatt du har i just din familj med Borren och Roffe!!!!


Jag är helt övertygad okm att du kommer lyckas ta dig ur den helveteshåla där du befinner dig och där du befunnit dig en längre tid. Med rätt hjälp kommer du att hjitta vägen även om det säkert kommer bli jobbigt, svårt och krokigt innan du når fram.
men jag blev glad av att jag kunde se detta i ditt inlägg trots allt.

Och jag hoppas att du inte går runt och har skuldkänslor för dina första tankar och ord om Roffe. Tänk på att det inte är DE som räknas utan vad du gör FRAMÖVER!!!!!!!!
Innerst inne vet du att han är välkommen i familjen. Att du kommer att känna helt och fullt annorlunda så småningom. Att problemet inte ligger hos honom utan hos dig. Så att du kände och fortfarande till viss del känner som du gör är inget du ska känna skuld över. Utan det handlar om hur du faktiskt tar dig an detta problemet. Skuld löser inget. men det du faktiskt GÖR just NU kommer lösa det!!!

bara det att du faktiskt sökt hjälp. Att du inser att det är ett problem och att problemet ligger hos dig men att du nu jobbar på att lösa det. DET är STYRKA!!! DET är KÄRLEK!!!! DET är COMMITMENT!!!!!!
Så vad du tänker, känner och säger när du mår inihelvetdåligt räknas inte. Inte så länge du faktiskt försöker göra något åt det!
Gumman!!!!!!
vem fasen har inte dåliga dagar när man säger, gör och tänker en massa som man ångrar senare?! Och detta är ju vad du råkat ut för. bara det att dina dagarn lagts den ena efter den andra så de blivit till veckor och månader.... tyvärr.... Plus att dina dagar inte handlar om "en dålig dag" i störta allmänhet utan en fucking-jävla-super-skit-hemsl-helvetes-dag i SYNNERHET!!!!! Multiplicerat med xxxxxxxxx!!!!

Så tjejen!
Döm inte dig själv!
var inte för hård!
Att gå igenome sådana här depressioner handlar inte om att man har lite pms eller att man vaknat på fel sida. NÄE, det handlar om attt man faktiskt är SJUK! Visserligen temporärt. Men ändå. man är inte helt frisk. Ens hjärna och signalsubstanserna i den fungerar inte som de borde. Alltså rår du itne för att du känner så som du gör. DÄREMOT rår man för ifall man väljer att inte försöka bearbeta det hela och bli frisk.
MEN det GÖR du ju!!!!!!!!
och det är detta som betyder något. För dig, för din man för dina barn. Och i synnerhet Roffe. Så kom inte här och säg att du inte älskar honom! För i mina ögon är det detta som är kärlek.
Att man trots att man tror att man aldrig ska orka det, tar sig i kragen och kämpar kämpar kämpar. DET är kärlek!!!!!!
Att älska någon när man seglar fram på en räkmacka är enkelt.
Men att älska någon när man måste kämpa i motvind, regn, skavsår och fem nummer för stora stövlar i uppförsbacke det är ingen lek! Det är äkta kärlek. även om man själv kan tvivla ibland.

Så du
STOOOOOOOR BAMSEKRAM och LYCKA TILL med din långa färd!
Jag lovar att du kommer klara det och du kommer att vara och bli en fantastisk mamma till Roffe också! Lika fantastisk som till Borren!!!

Nu är det dags för mig att sova.
Hoppas så att Lilltjejen sover lika bra inatt som hon gjorde natten till igår...... Annars blir det jobbigt.

har inte alls hunnit läsa ikapp så långt utan mest skummat och därmed kommenterat det jag sett nu. Ni skriver ju som tokdårar här så man hinner inte med ifall man råkar missa en dag elller två.... eller fler...

Nattinatti!

Å vill skicka jättekramarna till er som behöver. Särskilt kanske EA, Blivande FruL samt Tinga!!!!!!!!

Skit också.
Denna resan är så förjävla jobbig.
Vet att det inte hjälper direkt men jag tänker på er och vet hur ni känner. Iallafall till visss del. Jag minns det som igår.
men visst, det är "enkelt" att säga så nu när man ändå sitter här "på andra sidan avgrunden" med ett lyckat facit i handen....