Lappis: klart det är en stor sorg att inte kunna få egna barn och att inte få lov att vara gravid. Men som med alla sorger i livet så kan man ju välja att älta dem och bli bitter el att försöka ta sig igenom dem på ngt sätt. Jag tror att sorgen över att inte få egna barn kanske aldrig försvinner helt utan sitter kvar som en liten tagg i hjärtat, men om man får adopterade barn så blir den säkert lättare att bära. Man får ju ändå följa ett barn genom livet, man får barnbarn och all glädje som har med barn att göra. Jag har läst ngnstans att par som väljer att inte adoptera går igenom en andra sorgeperiod när deras vänner börjar få barnbarn. Men jag tror inte man ska ignorera att det ÄR en sorg det här, man får bara försöka lära sig leva med det på ngt sätt.
Vickan: kul med talet och bröllopet! Synd att du mår så illa...
Ngn mer som önskar att de haft semester den här veckan?!