Mitt i planeringen va det nåt som gick fel och det ser ut som att bröllop ersätts av separation. Tydligen är jag världens sämsta...O bröllopet är avbokat! Ska jag stanna kvar o va sambo? Hur kommer det att kännas när vi kommer fram till dagen då vi skulle ha gift oss?
Vilsen o ledsen o rädd
Men vad har hänt? Kan ni prata? Vad är det som gör att ni ska vara sambo men inte gifta er?
Ett bröllop drar upp mycket känslor kring relationen och lägger på en hel del extra stress som kan verka negativt på förhållandet. Känns det inte rätt för båda får man nog lov att skjuta upp bröllopet på obestämd tid, tills man rett upp alla frågetecken. Men jag förstår att det känns läskigt och jobbigt!
Vet inte....efter de bråk vi har haft sista tiden vet jag inte om det är särskilt smart att gifta sig....samtidigt vet jag inte om jag har modet att gå....
Vad tråkigt. Jag tycker att om man är sambo så har man bildat familj, att gifta sig är en stor grej men gör ju egentligen ingen skillnad i vardagen. Är ni sambo eller gifta så måste man kunna prata med varandra men också prata ut. Det jag reagerar mest på är hur konstigt det låter att man bestämmer sig för att gifta sig och tydligen inte ens är säker. Bråka gör man ju ibland och som någon skrivit ovan bröllop för med sig en hel del stress och frågor som man kanske inte diskuterar annars, men man borde kanske inte ställa in utan att förklara och prata. Hmmm... Om du vill gå så ska du skaffa dig modet.
Frågan är - VILL du var kvar? Och vill han?
Om ni båda två vill och orkar leva tillsammans, gifta eller sambos, finns möjligheten. Det är inte lätt men om båda två vill har ni alla chanser att lyckas.
Ring och boka tid hos familjerådgivningen, ni kommer troligen inte att lösa detta utan hjälp.
Att säga att någon är "världens sämsta" tyder inte på någon vidare kommunikation och det måste han (ni) jobba på. Jag kan ärligt säga att utan familjerådgivningen för 10 år sedan hade vi nog inte varit ett par fortfarande och det vi lärde oss då har vi ännu idag nytta av.
Problemet är att vi inte kan prata. Lika bra att inte gifta sig...blir bara struligare om man ska separera. Jag försöker repa mod till att gå helt och hållet istället. Men vad göra med klänningen? tack o lov det enda som var införskaffat!
Kul när den dyker ner i brevlådan, inte. Funderar på att inte ens öppna utan gå raka vägen ut i soprummet med den. Min roll i det här förhållandet är barnflicka (till hans dotter) och hembiträde. han jobbar jämt och när jag tycker att han kan tillbringa in lediga tid med mig så blir det ett jävla liv. Är så fruktansvärt trött på detta. Men livrädd för att bli ensam....men å andra sidan...det är jag ju redan.
Det är ju svårt att bilda sig en uppfattning och ge råd i ett sånt här forum, men spontant tänker jag att om han fått kalla fötter och säger att du inte är värd något så var han nog inte mogen att gifta sig. Och då är det nog bättre att det kommer fram nu, än efter att ni hade gift er. Känner du dessutom att han inte avsätter någon tid för er och att din uppgift är att ta hand om hans barn + att sköta allt i hemmet och att han inte bidrar med något i ert förhållande (utom att jobba och dra in pengar), då är han kanske inte mannen som du kan vara lycklig tillsammans med.
Fatta inga förhastade beslut, men var ärlig mot dig själv: Är han mannen du älskar? Kan han ge dig den vardag du drömmer om? Delar ni samma värderingar? Älskar han dig för den du är? Får han dig att känna dig viktig?
Kanske en periods avstånd och eftertanke kan hjälpa. Kanske har du en mamma/syster/väninna som du kan åka och hälsa på en tid för att få lite distans. Kan nog vara bra för er båda.
Och kom ihåg att du är bra. Du är värd att älskas.
Kram och lycka till.
