Gifta sig för andra gången?

Nu var det ett tag sen någon skrev i den här tråden märker jag, men ifall att du läser så tänkte jag dela med mig av mitt "tänk"

Jag gifte mig också 2006, i september. Vi hade varit ett lyckligt par i 2 år och 5 månader då. Vi var lyckligast i världen, och han öste beröm över mig varje dag, och allt var så "fantastiskt" och "underbart" i hans värld.
8 månader och 4 dagar senare låg det ett brev på köksborde en morgon när jag kom ner till köket för att göra frukost åt mig och min lilla dotter (som jag hade sen tidigare). Han skrev att han inte visste om "han orkade längre" och att han "kände sig tom på känslor". Hela min värld rasade samman. Jag fattade ingenting, hade inte märk av något särskilt. Vi hade firat dagen då vi träffades bara några dagar tidigare med champagne.
Det gick 2 dagar utan att vi pratade så mycket för han "behövde tänka" om sen kom han med beskedet att han ville skiljas dagen innan hans födelsedag, kl 21 på kvällen.
Jag hade flyttat till hans stad 8 mil ifrån där jag kommer ifrån, ja jag hade vigt mitt liv åt att få leva med honom. Nu var jag tvungen att flytta hem igen, leta lägenhet, leta skola till min dotter, hitta mig själv mitt i allt, skicka efter skilsmässopapper, kontakta jurist och mäklare...jag blev sjuksriven och flyttade hem till en vän och sov på madrass på vardagsrumsgolvet med min dotter i 2 månader.

Det är det mäskligaste och det hemskaste jag varit med om. Jag fick aldrig någon bra förklaring till varför han ville skiljas...så det var inte så lätt att gå vidare, med alla spekulationer om vad som hänt.

Men livet går ju trots allt vidare (vare sig man vill eller inte brukar jag säga) och på dagen ett halvår efter uppbrottet fick jag kontakt med en fd arbetskamrat som jag började "dejta". (Det behövdes ett halvår för skilsmässan att gå igenom pga att vi hade barn sen förut båda två), så det var ju lite komiskt att vi träffades just den dagen.

Nu har det gått 1 år och 8 månader och bor ihop. Den 18 juli förlovade vi oss Och livet känns väldigt behagligt!

Någon gång ska vi gifa oss, men när har vi inte bestämt.

Så jag säger bara: Livet är för kort för att väntas på. Följ ditt hjärta!