I vått och torrt och stiltje och orkan

Hej på er.

Är road av ert spammande

Nu har jag kommit på ännu en anleding att berätta för mamma om lilla Baa: då kanske hon låter bli att berätta läskiga förlossningshistorier. Den hon berättade igår handlade visserligen om en hund, men jag mådde ändå illa när hon berättade om den svårt missbildade valpen som orsakade kejsarsnitt. Hade svårt att sova sen.
Men sånt kanske är normalt det också...

Den här tröttheten, den skulle gå över, eller hur var det? Imorgon vill chefen veta om jag vill åka på konferens i oktober. Är jag hyfsat som vanligt vill jag gärna göra det, men definitivt inte om jag är i ett tillstånd som liknar konstant paltkoma.

Så bra. Då litar jag på det och säger att jag vill åka

Det lär ju bli sista tillfället på ett bra tag.
Nu ska jag ge mig iväg på äventyr, så jag inte bara slappar bort denna lediga dag.

Ha en fin dag. (kommer nog inte kunna låta bli att titta in här om några timmar.)

Hej på er.
Läser och njuter av alla klokheter och visdomar
(och fnissar åt roligheter och morrar åt tråkigheter).

Blev lite förvirrad nyss. Meddelade chefen idag att jag vill åka på konferensen (litar på er som säger att paltkoman har försvunnit då) och sa i förbifarten att jag skulle prioritera en annan, specifik kurs, om den blev aktuell. Inget mer med det.
En bra stund senare kommer han och säger att det hade ju varit kul om jag visat lite glädje över att få åka på konferens istället för att säga "men jag vill hellre..." och så blev jag lätt uppläxad för det var en trist attityd. På ett sätt kan jag förstå honom. Visst hade jag kunnat uttrycka mig annorlunda.
Men jag blev lite...ja trött.
Önskar att jag hade kunnat berätta för honom om hur sjukt trött jag är just nu, om illamåendet som kommer och går, om alla tankar som snurrar kring allt som finns att oroa sig för och hur mycket jag kämpar för att vara positiv och pigg när kroppen egentligen bara vill rulla ihop (alt. sträcka ut ) sig i ett hörn, småsnyftandes och sova. Men men, chefen är ju nöjd nu iaf.
Och tröttheten är ju övergående.
Så. En liten bagatell från mitt liv, men nu har jag fått anförtro mig till nån i alla fall.

Hoppas ni får en fin tisdag.

Nu är lunchen över. Det var gott

Ingis, jag kommer att vända mig till dig för råd kring att hantera verktyg när man har stor mage
(är mest bekymrad över hur jag ska kunna bära mina tunga och ganska otympliga prylar, som jag normalt brukar "omfamna" och bära mot magen och på ena höften Men även det är ju övergående)

Kram på er.

Kan rekommendera terrängkrocket. Det är mer spännande

Har just nu väldigt roligt åt inläggen här

Klarar av att vissla och vicka på rumpan samtidigt, men om jag måste ha huvudet i sanden också blir det svårt

Lycka till! *heja på*

Vilken fin snapsvisa, Sonja.

Klockren liksom. Inget svammel, utan bara det väsentliga
Kan man tillämpa den på annat?
(det blir inga snapsar för mig i sommar, liksom iofs alla andra somrar och vintrar och så, men snapsvisor är ju ganska kul ibland... )

Jag kan tänka mig attackera sillen med den
Eller surströmmingen (får man äta sånt när man är gravid? )