Behöver hjälp från er andra..

Hmm oj det där är ju jobbigt. Själv är jag väldigt familjekär och vill gärna att mina föräldrar ska acceptera de beslut jag fattar, även om jag inte BEHÖVER deras godkännande så känns det ändå bättre. Så för min del fiskade jag efter min mammas godkännande gällande min sambo, att vi funderade på förlovning/giftermål.. och hon svarade med att vara stormförtjust och tyckte att det bara var att satsa för hon tycker mycket om min sambo. Vi hade nyligen haft dödsfall i släkten och annat som hänt så jag berättade för henne att jag vill leva NU och inte vänta en massa år bara för sakens skull när det ändå känns så rätt att vara med honom. Sedan var varken hon eller någon annan direkt beredda att vi skulle gifta oss inom ett år från förlovningen, men alla var väldigt glada för vår skull.

Vi är också ganska unga, 22 och 25år och har bara varit tillsammans 1.5år när vi gifter oss men är man riktigt RIKTIGT säker på vad man vill kan ingen säga något om det. Föräldrar brukar ofta ge råd och tjata för att få sin egen vilja igenom, men är man stensäker på vad man vill märker de oftast det och får acceptera.. det kan också vara en lättnad för dem i vissa fall att deras barn faktiskt VET vad de vill. Så jag tycker att ni ska berätta det för dem så fort ni känner att ni orkar med, det predikas alltid om ålder och kort tid osv.. men var bara tydliga med att det är vad ni vill och visa hur mycket ni älskar varandra så kommer de säkert att ge med sig. Ni ville ju som sagt ha dem med er under resans gång! Lycka till!

Ett råd från min sida är att berätta det för föräldrarna i lugn och ro innan ni berättar det för resten av bekantskapskretsen. Jag tycker att det är lite respekt i det också, och visar på att ni tar er tid till att låta dem veta först.. så att det inte helt plötsligt bara är en stor fest eller något och så får ALLA veta det samtidigt. Tror att de kanske har lättare att ta till sig det om de får bli förberedda.. .men det är vad jag tror!