Behöver hjälp från er andra..

Hehe mina föräldrar är exakt likadana, vi är 25 o 26 och gifter oss imorgon. =) (o här sitter jag o väntar på att tiden ska gå) Jag har inte heller gått den där raka vägen med utbildning och karriär mm som de vill. Vi började tala löst om att vi skulle gifta oss när vi döper vår grabb, då blev vi bemötta med lite lätt nonchanlans som att "jaja, får väl se om dom menar allvar" ungefär. Jag tycker det låter som en bra idé att ni ska klargöra det i samband med att ni förlovar er, då verkar det mer seriöst och beskyddande föräldrar har nog lättare att ta det till sig och se positivt på det. Sen får man komma ihåg som du skriver att de vill bara väl. Och varför inte tänka ut några bra argument? Man kan tex fortfarande utbilda sig även om man är gift. Många framgångsrika i medelåldern har varit gifta i många år och har flera barn som de fått tidigt, det är inget hinder för att lyckas i livet, tvärtom! Stå på er så kommer ni säkerligen få ett mkt bättre bemötande än ni kanske väntar er.
Kram!

Hmm oj det där är ju jobbigt. Själv är jag väldigt familjekär och vill gärna att mina föräldrar ska acceptera de beslut jag fattar, även om jag inte BEHÖVER deras godkännande så känns det ändå bättre. Så för min del fiskade jag efter min mammas godkännande gällande min sambo, att vi funderade på förlovning/giftermål.. och hon svarade med att vara stormförtjust och tyckte att det bara var att satsa för hon tycker mycket om min sambo. Vi hade nyligen haft dödsfall i släkten och annat som hänt så jag berättade för henne att jag vill leva NU och inte vänta en massa år bara för sakens skull när det ändå känns så rätt att vara med honom. Sedan var varken hon eller någon annan direkt beredda att vi skulle gifta oss inom ett år från förlovningen, men alla var väldigt glada för vår skull.

Vi är också ganska unga, 22 och 25år och har bara varit tillsammans 1.5år när vi gifter oss men är man riktigt RIKTIGT säker på vad man vill kan ingen säga något om det. Föräldrar brukar ofta ge råd och tjata för att få sin egen vilja igenom, men är man stensäker på vad man vill märker de oftast det och får acceptera.. det kan också vara en lättnad för dem i vissa fall att deras barn faktiskt VET vad de vill. Så jag tycker att ni ska berätta det för dem så fort ni känner att ni orkar med, det predikas alltid om ålder och kort tid osv.. men var bara tydliga med att det är vad ni vill och visa hur mycket ni älskar varandra så kommer de säkert att ge med sig. Ni ville ju som sagt ha dem med er under resans gång! Lycka till!

Ps glömde ju svara på det du undrar... Anordna tex middag med bådas föräldrar när ni har förlovat er och berätta då. Låt sen alla andra få reda på det efteråt.

Ett råd från min sida är att berätta det för föräldrarna i lugn och ro innan ni berättar det för resten av bekantskapskretsen. Jag tycker att det är lite respekt i det också, och visar på att ni tar er tid till att låta dem veta först.. så att det inte helt plötsligt bara är en stor fest eller något och så får ALLA veta det samtidigt. Tror att de kanske har lättare att ta till sig det om de får bli förberedda.. .men det är vad jag tror!

Jag tror bara att det är att berätta. Det går inte att oroa sig för vad andra ska tycka o säga. Jag vet att man gör det i alla fall men det är ju trots allt ert beslut.
Sen kan det ju hända att dom reagerar annorlunda än vad ni tror.
Vet inte om det hjälper dig nåt men tror faktiskt att det bara är att ta tjuren i hornen. Hur o var ni berättar tror jag inte spelar någon roll. Lycka till!

SÅÅ unga är ni väl inte? När jag var 25 hade jag två barn och var nästan klar med min universitetsutbilning. Ett par år senare hade jag hus också (men ingen hund än )

Glöm inte bort att hans föräldrar trots allt har både mer livserfarenhet och ett annat perspektiv på livet, de kankse inte förstår varför det är så viktigt för er att just gifta er. Huvudsaken är trots allt att NI vet varför ni gifter er. Har ni inte det är det värt att fundera över, livet är ju detsamma fast man är sambeskattad

Säg till dem att vi vill gifta oss därför att...(vi planerar skaffa barn, köpa hus eller vill ärva varandra eller vilket argument som nu passar båder er och dem bäst). Ladda med argumnet innan om ni tror ni kommer bli ifrågasatta.

Vaddå "vi är väldigt unga"?

Ser du det verkligen som att ni är det? Isåfall är det kanske inte så konstigt om folk omkringe r ser er likadant.
Jag är helt förbluffad över vad 17 som hänt i vårt samhälle på bara ett par generationer. När min mamma var 25 var det SENT att få sitt första barn, nu blir man bemött som om man inte har vett att ta ansvar alls i den åldern.
Jag toror nog det är hög tid att ni visar er vuxna och mogna nog att leva era egna liv med allt vad det innebär.
Att man kan behöva råd och hjälp även som vuxen är en annan sak och att man inte alltid tycker de är roliga att få-även om de är både välenta och välbehövliga, är ytterligare en annan sak.

Jag kan inte se annat än att ni berättar er glada nyhet och gör det med inställningen att det kommer att mottas som en sådan.
Om de har funderingar så låt dem ha det, de lär ändra sig.

Grattis till att i hittat varandra!

Ni jag anser inte att vi är för unga, men det är ju som nämnt tidigare relativt ovanligt att folk gifter sig i den åldern idag..

Tack för alla tips, men när ska vi berätta det? Och hur? Bjuda hem dem på middag kanske, bara vi fyra?

nej då, vi anser inte att vi är för unga, men det är ju som nämnt tidigare relativt ovanligt att folk gifter sig i den åldern idag..

Tack för alla tips, men när ska vi berätta det? Och hur? Bjuda hem dem på middag kanske, bara vi fyra?

Visst, bjud hem dem på middag om ni vill det. Korka upp en flaska skumpa och berätta så kan de utbringa en skål (förhoppningsvis!).

Jag minns inte ens hur vi berättade för våra föräldrar, det var mest - boka inte in någon resa 14 mars nästa år för då gifter vi oss. Ingen stor grej alltså.

Mina svärföräldrar tyckte det var jätteroligt (de hade ju väntat 20 år haha) och min mamma tyckte mest det var onödigt att lägga ut så mycket pengar. Olika reaktioner alltså.

Kan vara bra att de närmaste vet om det kanske ett halvår i förväg eller mer, beroende på om det är i semestertider, just så de inte bokar in andra aktiviteter då.

Det låter väl som en strålande och trevlig idé!

Oki, bra tips! Tack