Behöver hjälp från er andra..
Vaddå "vi är väldigt unga"? 
Ser du det verkligen som att ni är det? Isåfall är det kanske inte så konstigt om folk omkringe r ser er likadant.
Jag är helt förbluffad över vad 17 som hänt i vårt samhälle på bara ett par generationer. När min mamma var 25 var det SENT att få sitt första barn, nu blir man bemött som om man inte har vett att ta ansvar alls i den åldern.
Jag toror nog det är hög tid att ni visar er vuxna och mogna nog att leva era egna liv med allt vad det innebär.
Att man kan behöva råd och hjälp även som vuxen är en annan sak och att man inte alltid tycker de är roliga att få-även om de är både välenta och välbehövliga, är ytterligare en annan sak.
Jag kan inte se annat än att ni berättar er glada nyhet och gör det med inställningen att det kommer att mottas som en sådan.
Om de har funderingar så låt dem ha det, de lär ändra sig.
Grattis till att i hittat varandra!
