BRÅK om småsaker

Jag känner att jag har problem med mig själv. Jag stör mig på saker som jag bara borde acceptera. Förutsätter att han ska se mina behov tex.

Ett typexempel: när vi ska iväg nånstans. Skulle till köpenhamn häromdagen. Allt är frid och fröjd under dagen. Sen precis innan vi ska iväg så ska jag bara fylla en vattenflaska för det brukar jag alltid ha med, kan vara på bio, om man ska köra en bit osv. Hittar ingen flaska och får smått spel över det och rotar runt. Sambon tycker att vi kan väl köpa vatten om vi blir törstiga. Säger åt honom att han kan väl tänka på sånt här nån gång han vet ju att jag alltid brukar ha vatten med + att jag frågar om inte han har nån träningsflaska som han kan hämta istället för att bara stå och titta på (jag i irriterad ton...).

Han blir upprörd över att jag förutsätter att ha ska veta vad jag vill ha och att han aldrig skulle förutsätta att jag skulle packa med saker som han vill ha med. Och detta får jag ju hålla med om och känner mig som en skit.

Antagligen behöver jag en syndabock.

Det som jag känner stör mig mest med honom är att han är så ohändig/otekniskt och inte kan förutspå ett förlopp. Jag kommer från en familj där man i stort sätt kan jobba under tystnad för alla ser/kan förutspå när man behöver hålla lite extra här, rätta upp grejen där, skicka en hammare osv osv. Han behöver instruktioner i varje steg om det så gäller att bära en byrå.
"-Nej du kan inte hålla så fattar du väl då måste ju jag hålla emot jättemycket här för att den inte ska välta. -Ja men säg var jag ska hålla då -Men kan du inte räkna ut nåt själv" och så blir jag sjukt irriterad, + sur på mig själv för att jag snäser åt honom.

Usch det låter som att jag är en riktigt bitch.