Gästerna vill inte följa klädkoden.....

Det här med klädkoder tycker jag är intressant!

Jag är en sån som är känslig för att vara felklädd och blir lätt obekväm. Innan varenda fest (även mindre tillställningar med personer som står mig nära) funderar jag noga på vad som kan vara lämpligt. Ibland klär jag mig för fint, ibland för fult. Jag har under min uppväxt inte haft möjlighet att på ett naturligt sätt lära mig vad som är korrekt vid olika nivåer. Det tar jag igen nu och spanar in folk på t.ex. bröllop. Det finns en risk att jag kommer notera (fast inte högt) vad mina gäster har på sig även på mitt eventuella framtida bröllop, men att utöver det bli sur eller upprörd, nej, varför skulle jag bli det?

Jag vet inte vad jag skulle sätta för klädkod om jag skulle bjuda in till bröllop idag. Kavaj förmodligen. De flesta borde klara det, men jag är inte helt säker. Kanske jag skulle kunna få fram på något diskret sätt att klädkoder inte är krav. Men jag vill ju inte att någon ska känna sig underklädd, så det är jättesvårt. Jag tror i alla fall att alla kommer att göra så gott det går. Något annat kan man inte begära.

Jag har aldrig gillat att klä upp mig till tänderna. Jag kan gilla att vara finklädd, men för mig är det kavaj- eller mörk kostym-nivå. Mina långkjolar har alltid på ett eller annat sätt hamnat i min systers garderob. Om en vän eller släkting till mig hade valt smoking eller högtidsdräkt skulle jag bli förvånad. Det skulle vara helt okej om det var deras tradition och majoriteten hade haft dessa kläder hemma redan, men det skulle definitivt innebära problem för mig och min sambo. Jag skulle däremot bli ledsen om klädkoden valts för att det skulle vara en chans att klä upp sig "för det är ju så kul". Då hade det känts som en maskerad, men hade säkert blivit vackert och högtidligt.

Jag känner mig för det mesta bekväm i min studentoverall. Fast inte när jag går på stan. Definitivt inte på bröllop. Jag skulle inte känna mig ett dugg bekväm i min sidenklänning på en kravall. Inte på shoppingrundan heller. Men jag skulle känna mig sååå fin på ett bröllop. Därför tycker jag att "klädsel: valfritt" snarare skulle få mig mer obekväm en bekväm. Vilket ju inte var tanken. Huruvida jag är bekväm eller inte beror på sammanhanget.

Jag kan tycka att det är svårt att sätta nivå på min klädsel även för t.ex. kavaj. Nu i sommar ska jag på ett bröllop där jag inte känner en enda utom min sambo (inbjuden som bihang). Jag vet inte alls vad alla andra där brukar ha på normala fester. Om det var min egen vänkrets hade det varit lite lättare, men ändå, det har inte varit några bröllop där än, så jag vet inte vad standarden är i min krets ens. Klänningen har jag nog bestämt i alla fall, men jag velar om skorna... Klackar ? inte klackar...

Magdalena Ribbing har faktiskt nämnt vad man kan sätta för klädkod om man inte vill ta kavaj, fast den är inte etablerad. Jag tror det var "vardagsfin". Jag vet inte om den är helt lätt att förstå, men i alla fall lättare än "valfritt". Jag tror att det är ungefär som för en anställningsintervju, men lite gladare kanske.

Jag ska förtydliga vad jag menar. Jag tycker precis som många andra här att man ska följa den klädkod som finns som gäst. Det kan hjälpa andra gäster att känna sig bekväma, och det sätter "nivån" på festen. Jag tror också att de allra flesta försöker följa koden så gott de kan.

Men, när någon inte gör det, för att personen inte vill eller inte kan, så ser jag ingen anledning att bli upprörd. Jag kan aldrig kräva en speciell klädsel på någon annan människa. Sen tycker jag inte att det behöver vara fel att meddela vad klädkoden innebär, att hjälpa gästerna till en passande klädsel om det blir problematiskt för dem eller att berätta att det känns viktigt att t.ex. ens pappa har kostym för en gångs skull. Men det tycker jag ska göras med ödmjukhet, och utan krav.

Och jag menar också bekväm i passionsblommans bemärkelse. Bekvämt klädd skulle jag vara på ett bröllop om jag bar outfiten jag har på mig just nu, men jag skulle känna mig hemskt obekväm.