Ledsen när vän tackar nej

Jag håller med många här!

Jag vill säga att jag tycker att det är helt okej att bli ledsen över att någon som man hade velat närvara inte kommer att göra det. Jag tycker att man kan få känna lite besvikelse och bli lite sårad, det är väl en ganska normal reaktion, olika människor reagerar olika. Sen tycker jag absolut inte att man får gå för långt i hur man agerar utifrån sina känslor. Som sagts så finns det massor av skäl att tacka nej och man gör ofta inte något bättre genom att rota i dem. Ibland kan man prata om det utan att anklaga, annars tycker jag att det är bättre att acceptera och gå vidare.

Om man vill/kan/orkar så kan man bjuda in den som tackar nej på en enkel fika eller ett glas vin (eller hur man nu brukar umgås) en tid efter bröllopet. På så sätt får den som inte hade råd/var för sjuk/inte fick ledigt/var rädd för att få en panikångestattack (eller vad skälet nu må vara) chans att kanske få se bilder och höra lite om bröllopet. Om personen inte är intresserad av att prata bröllop kan man såklart umgås som vanligt istället . Och det är okej att tacka nej även till denna inbjudan...