Känslor vid namnbyte
Jag har alltid, ända sedan jag var liten, sagt att jag inte ska byta bort mitt efternamn - o det kommer jag heller inte att göra. Det är så pass viktigt för mig, dels för att mitt efternamn är ovanligt (153 pers i landet) och dels för att hans efternamn är Karlsson... Hade jag velat heta Karlsson hade jag kunnat ta pappas efternamn när jag ville! Det är inte jag! Det kommer aldrig bli jag!
Problematiken för oss blir att han i sin tur har ett ovanligt förnamn (knappt 550 i Sverige har det som tilltalsnamn) vilket gör att om han byter till mitt efternamn blir han den enda i Sverige med sitt namn... Något många ser som positivt, medan det i hans fall stundtals kan bli negativt... "åååå är du DEN XXXXXX 0000000" o så fastnar han i en diskussion han just då varken är sugen på eller förberedd för...
Måste du byta efternamn på en gång? Kanske vänja dig vid att använda det och så ett tag först? Eller börja använda det nya på en gång för att vänja dig... Då blir inte omställningen så stor..
