Jag vill ha samma namn som min blivande man, och det är tänkt att vi båda ska ha mitt efternamn nu som mellan namn. Men... jag har svårt med stora förändringar och att säga adjö till mitt efternamn är riktigt svårt för mig.
Hur kändes det för er? Hur 'kom du över' det?
jag har nog bestämt mig !!! att ta hans efternamn för det är ovanligt och jättefint/ och jag ser det som en ära att få bli en del av hans familj..men som du beskriver så tar man ju adjö till en period i ens liv och en del av sig själv..så jag känner mig lite kluven...det har inte varit ett plätt lätt beslut..
tänk efter varför du skulle byta?? för att du vill ha hans/ för att han vill? för att starta en ny period i ditt liv? säga adjö till dit gamla jag ?? starta på ny kula tillsammans??? om du tar reda på anledningen till varför så är det lättare för dig att se om du har rätt motiv i grunden och då blir du snabbare bekväm med ditt beslut!!
oj det blev djupt :)
Anledningen till att jag har svårt för det är för att min pappa dog förra året och jag tror att byta från hans efternamn gör så att jag känner mig längre bort från honom. Känns nästan som jag säger adjö till min familj, vilket jag naturligtvis inte gör! Men iof så ska jag ju också flytta över atlanten också nästa år... Vilket är jobbigt i sig. Men jag har ju alltid hetat vad jag heter! Jag ÄR ju xxxx xxxx!
Jag känner som du, Avath, mitt namn är JAG och jag har ändå haft det i en massa år. Så jag bestämde mig för att behålla mitt namn.
Maken ville behålla sitt namn och våra barn, som har dubbelnamn får tillsvidare behålla sina.
Trots allt är man varken mer eller mindre gift för att man har olika efternamn. 
har samma problem...min pappa dog för 9 år sen och jag vill verkligen ha kvar hans efternman de är jätte fint plus att de är bara 8 st som heter de i sverige...men min blivande vägrar att byta :( och han heter larsson som typ halva sverige.. han kan tänka sig att ha mitt som mellanamn men inte byta bort sitt..barnen har mit som huvudefternman och larsson som mellannamn..tycker att han kunde väl ha som dom..men icke..och för mig e de uteslutet att ta bort mitt efternman, men har gärna larsson som mellannamn..
Jag kommer ha mitt namn som mellannamn och hans som efternamn. Mest för att det verkligen "syns" att ,man är gift med två efternamn, eller det är nog mest att jag tycker det är kul! =)
men jag tycker om mitt efternamn med, så därför behåller jag det.
Men du, vet inte om jag missuppfattat, men inte får båda lägga till den andres namn? Vet att båda inte kan ha den andres efternamn som mellannamn, men kanske om båda har ditt som mellannamn?
har också lite funderingar på det här ämnet. Jag har ett annorlunda och tycker jag fint efternamn. Hans är inte heller jättevanligt. Våra två barn har hans efternamn. Jag är kluven;samtidigt som jag vill heta samma som mina barn, så känns det inte riktigt som jag. Just nu lutar det nog mot att jag fortsätter heta det jag heter nu för det är jag.
Jag gillar mitt efternamn, men jag tycker att det "hör till" lite.. Så jag ska ta hans namn även fast jag kommer låta helt störd i det nya! 
Han ska byta namn när vi kommer fram till USA, och där går det =)
Det var så självklart att ta hans efternamn.....fast mitt var ovanligare!
Mitt är jätte ovanligt. Det är bara min släkt som heter det i Sverige tror jag. Det är inte det att jag inte VILL utan att det är jobbigt att säga adjö. Han kommer ju även ta mitt namn.
