Jag känner som du, Avath, mitt namn är JAG och jag har ändå haft det i en massa år. Så jag bestämde mig för att behålla mitt namn.
Maken ville behålla sitt namn och våra barn, som har dubbelnamn får tillsvidare behålla sina.
Trots allt är man varken mer eller mindre gift för att man har olika efternamn. 
Både när jag och mina barn var i lågstadieåldern funderade vi mycket runt släkten. Mina barn tyckte tex att deras biologiska morfar var deras "egentliga" morfar (trots att de bara träffat honom ett par gånger)och vi hade mycket diskussioner om vad som gör en man till pappa eller morfar. Det var då viktigt att heta samma som resten av släkten, att höra ihop med dem.
Det är förståss omöjligt att säga hur din dotter ställer sig till att byta efternamn men jag tycker hon är gammal nog att få säga sin mening innan ni byter.
Att hon behåller sitt efternamn får ju inga konsekvenser för någon varför jag tycker hon kan behålla det om hon vill. Kankse vill hon byta till ert nya efternamn senare och heta som resten av familjen. Men det är inte sjysst att byta hennes namn utan att fråga henne, hon är tillräckligt gammal för att få bestämma en sådan sak själv.
