Nu börjar frågorna hagla om barn

Grejen är ju att är de inte beredda att ta de svar som kan finnas på den indiskreta fårgan, som tex "jo vi har försökt i 8 år och håller på med insimineringar för fullt" så kan de ju knipa ige och vara nyfikna och spekulera för sig själva istället.

Det är OFTA folk frågar saker de inte alls vill ha svar på har jag märkt.

Jag har börjat tvinga dem att vsvälja svaren. De ser spyfärdiga ut av obehag ibland då...

Det finns INGENTING runt barn man kan ta för givet!

Min blivande svärmor ringde mig typ förra veckan och frågade om hon skulle bli farmor, vi pratar inte med henne, och vi hade inte skickat bröllopsinbjudan ännu heller...kändes så fräckt...att ta sig mage att ringa och fråga. ficl reda på att det gick rykten om att jag var gravid hemmakring. inte kul att höra då man redan kämpar och försöker att gå ner i vikt

Annars är det bara min syster som tjatar typ varje gång man ses, hon vill inte ha egna men jag ska ha så ska hon låna dem, skumt...

Det är bra Passionsblomman; rub their face in it, om de nu är så att de ställt frågan måste de ju kunna ta svaret också!

I mitt fall så hade vi ju inte försökt då när min chef sa så där (se sista delen i mitt inlägg nr 14 här ovan) men tänk OM det hade varit så!!!! Fan, jag hade antagligen brustit ut i gråt och rusat därifrån. Hela företagets personal var ju samlat.
Schysst, hon önskade att jag aldrig skulle få några barn utan att det räckte med hund... Så fastän jag inte var så inne på det där med barn just då, så kände jag mig jävligt förolämpad. Jag blev alldeles stum och kom mig inte för att säga något.

Vi försökte skaffa barn i nästan ett år innan jag blev gravid första gången. Hann boka tid för utredning eftersom vi trodde att något kunde vara fel på oss. Vi fick en hel del pikar och frågor från vänner om det inte var dags att skaffa barn "ni som har hus" "vem är det som säger nej av er?" "vad väntar ni på etc?" - jag ville berätta som det var att vi försöker faktiskt så back off - men min fästman tyckte att det endast angick oss. Så jag bet mig i tungan och bara sa typ "ja, jo vi får väl se".
Så precis under ett års försökt blev jag gravid. I vecka 11 berättade vi tokglada för ALLA - i v.12 blev det missfall.
Blev sen gravid igen och fick missfall igen.
Nu får vi inga frågor längre.

Nu har jag inte läst alla svar...

Men sådana frågor tror jag kommer oftast på skämt.

Sen är missfall och ofrivillig barnlöshet så tabu, att många inte ens är medvetna om att det är så stort som det faktsikt verkar vara.

Frågorna som kommer är nog aldrig menade att såra. Och för oss som inte kommit dit än, eller är frivilligt barnlösa är det mest som en irriterande fluga- inget mer.

Men för er som är drabbade förstår jag att det är hemskt.
Inga drabbade skulle ju ställa en sån fråga, om ni förstå vad jag menar!?

Håller med passionsblomma - man ska inte fråga saker om man verkligen inte vill veta hela svaret!

Men oavsett det så är det oförskämt att fråga saker om andras privata liv, sjukdomar och ekonomi är lika dumt. Vill folk berätta lär de göra det.

Jag fick faktiskt frågan av en kollega för inte så länge sen "Anne, är du gravid?". "Näe" sa jag glatt, "jag är bara tjock!" Nu vet jag att hon menar väl och jag hade på mig en ny blus som var ganska anpassad för att ha extra mage i, så hon fick väl ideen där. Men hade jag försökt få barn i åratal och det inte tagit sig hade jag nog kunnat bli rätt knäckt.

Det ar sana som du som drabbas mest av sana har idioter. Jag kan bara gorma ifran, for jag vill inte ha barn. Men du kan inte, sa det maste vara mer smartsamt for dig. Man vill ju inte forklara sig for varende manniska.

Perfekt for mig! Syrran har dock barn for att hon ville det sjalv. Och det var forst nar dom var fodda som jag forstod att dom ar mina oxa. Min syrra ar bra pa att dela med sig oxa, dom ar vilda ibland...

Välkommen till min värld!

Min serbiske svärfar frågade min blivande på bruten svenska "varför han skaffade mig" om vi ändå inte tänker skaffa barn.
Vi har valt att vänta några år och han kan inte alls förstå att ett sådant beslut inte är hans att ta....

Lissdaniels skrev 2009-05-30 17:32:40 följande:

Tycker det är så onödigt med sådana frågor. Dom lär ju märka om det kommer några barn.

Alla kanske inte vill ha barn sen finns det ju dem som inte kan få och till sist dom som verkligen försöker. Det lustiga är att jag själv fick frågan en gång av en som inte själv kunde få barn.

Ibland undrar man hur och om folk tänker.

Varfor han skaffade dig?? Vilken gris! (sorry...) Tycker han att du ar en vardelos fru for att du inte vill ha barn just nu??

(Ar lite orolig att jag kommer fa hora liknande kommentarer nar jag och min man aker till hans hemland. For nar vi planerar att aka har vi varit gifta i mer an 2 ar. Ser faktiskt fram emot att stalla till med drama...)

När folk tjatar om barn så brukar jag säga " Nä vi har inga barn, vi har det bra tillsammans som vi har det och varken jag eller min sambo har nån såndär, 'vad-heter-det-nu-igen?' Biologisk klocka, ja, nä ingen av oss har nån sån, så det kanske aldrig blir nåra småttingar för oss" Och så er garvar jag bara. Dom allra flesta blir rätt tysta faktiskt. Nåt att prova för er TS?

Jag blir bara ledsen på det.

Jag vill mogna och komma fram till hur jag vill leva i min egen takt. Inte ha folk som försöker påverka mig åt endera hållet. Jag blir tvärtemot när folk försöker tjata på mig.
Hade svärmor däremot sagt, "jag vet inte om ni tänker bilda familj med barn, men om ni någon gång i framtiden gör det ska du veta att jag kommer att bli glad och stöjda och hjälpa till."
Punkt. I stället för dessa ändlösa hintar, frågor, osv. osv.
Jag har fyllt trettio, vi har villa, bra jobb, vi är snart gifta
MEN

Önskar bara att folk kunde låta en vara ifred

Men ryt ifran och sag helt enkelt till dom att halla k...

Men ar det svarmor som ar jobbig sa far din karl minsann saga till henne att hon ar trottsam.

Eller, ignorar helt enkelt.

Men tjejer: En bra motfraga kanske? Att slanga tillbaka... Tips..?

Varför inte bara svara: "När alla idioter slutar fråga."

När vi får vara ifred o fatta det beslutet själva kanske?

Min svärmor verkar väldigt ointresserad av vårt bröllop men jag är säker på att om vi hade kommit och sagt att vi skulle skaffa bebis så hade hon minsann varit intresserad. Det första hon sa när vi kom hem och berättade att vi förlovat oss var att säga att "då hoppas jag det väntas tillökning snart". Känns lite tråkigt. Kan vi inte få lägga alla focus på ett riktigt härligt bröllop nu? DET är den stora grejen för oss nu ju. Varför ta bort den glädjen? Utan att på något sätt säga att många andra gör fel så var det väl ändå så att en gång i tiden så var den "naturliga processen" förlovning, giftemål, barn. Och hela tiden hintar hon med kommentarer som "ja, jag blir nog aldrig farmor" och så suckar hon.