Försöka skaffa barn?

Jag är inte heller någon lekmamma som gillar att pyssla eller bygga med klossar! Min man är mer en buspappa som busar med ungarna. Jag hoppas och tror att jag för den skull inte är en dålig mamma. Jag står mer för trygga famnen, lugnet, kramar och pussar och massor med kärlek. Jag PRATAR mycket med mina barn istället. Och lyssnar på vad de har att säga.
Jag kan förstå dina tankegångar litegrann, var inte heller någon som ÄÄÄÄÄLSKADE barn. Men precis som du kom jag till en punkt då jag kände att livet måste vara mer än så här, att jag har jättemycket kärlek inom mig som jag skulle kunna ge till ett barn. Jag började ifrågasätta om gardinbyten 4 ggr per år och välansad trädgård verkligen var det viktigaste här i livet.
När jag träffade min man så kände vi ganska direkt att vi ville ha barn med varandra. Nu har vi TVÅ underbara töser och jag kan säga dig att det ÄR jobbigt med barn, men det är värt det!!!
Pressa inte fram ett beslut i panik, men fundera och prata med din man och försök känna inne i hjärtat hur du känner. RAnnsaka dig själv. Vad är viktigt för er, vad är mindre viktigt?
Lycka till!