Försöka skaffa barn?

Jag är inte ett dugg orolig för dig och dina beslut.

Du kommer bli en underbar mamma och den bästa ditt barn kunde få.

Du hör till dem som tänker tu´sen varv-jo, jag har vrit i lite andra trådar ju...blommor eller ej tex

När det gäller ett så oåterkallerligt och livsförändrande beslut som DESSUTOM innebär att DU kommer vara tvungen att släppa taget, inse att du inte har kontroll på precis allting och FÖLJA MED livet dit det tar dig, under graviditet, förlossning och vidare längs vägen,är det inte alls förvånande att du får många tankar.

Det är dessutom helt sant att det är nu och inte om tio år och det ställer ju saken på sin spets också.

Vad gäller hur livet med barn blir så är det lika olika som antalet familjer.

Vissa älskar att bara skrota hemmavid och har huset fullt med ugar och deras kompisar och andra far världen runt och barnen är med.

Dina barn hänger med dig i DITT liv. Ni som är föräldrar bygger den miljö och det utrymme brnen ska finnas i
Dt går attkombinera föräldraskap med både karriär och fritidsintressen. Det kommer inte att förfalla i din trädgård om det dessutom är din oas.

Ingen människa tar upp ALL plats i ditt liv. Det gör inte ett barn heller. Däremiot genomsyrar din kärlek till det barnet varje cell i din kropp och DET kan ibland kännas fruktansvärt, för med den kärleken kommer fasan i insikten hur det vore att förlora det barnet.

Min absolut största förändring i att bli förälder:

Insikten om min sårbarhet. Vikten av att jag lever och hur behövd jag är. Det svindlande i att jag en dag kommer att dö och inte få se min son mer. Allt som kan hända honom som jag inte kan skydda honom-eller mig ifrån. Hur gränslös kärlek det finns.

Du lever i ett kontrollsamhälle av monumetala mått. Det har präglat dig.
Släpp analyserna och grubblandet-du HAR redan tänkt igenom flara vändor. Låt nu livet ta dig med och gläd dig åt resan!

Den är mer än du någonsin kan föreställa dig:

Kram!