Vi som precis har slutat med p-piller och hoppas bli gravida inom det närmsta...

Min barnmorska sa at det är en myt att p-piller kräver ngn extra tid för omställning. Det kan tom vara tvärtom ibland sa hon.
Däremot är det väldigt vanligt att man fått för sig att det ska gå på ett kick, typ "ett skjut och sedan är saken klar"
Kan ju bero på hur varnade kvinnor alltid blivit för att aldrig missa att skydda sig osv. och att det inte finns ngra säkra perioder etc. Dessutom börjar vi försöka väsentligt mkt senare idag än förr och vi är int lika fertila vid 30-35 som vi var vid 20. Så är det bara och då kan det ju dra ut lite extra.

Sanningen är ju dock att MAX var 28:e dag har man chansen och det rör sig om ca 12 timmar under ett dygn. Att det då tar uppemot ett år är i det perspektivet vare sig förvånande eller oroande. Även om det passar dåligt in i vår supersanbba tid och stämmer riktigt illa med vår vana att kunna kontrollera tilllvaron.

Jag vill jag vill jag vill hjälper liksom inte...

För oss tog första graviditeten 1 år bra exakt att inträffa.
Vill bara starkt uppmana alla att inte få panik innan det där året gått, MEN heller inte vänta eller tveka inför hjälp och utredning om de dröjer längre än så!

www.fertilitetsguiden.nu/aboutFertility/femaleInfertility/age/index.asp

Här är en länk för den som vill läsa mer om ålderns betydelse för fertilitet och graviditet.

Personligen är jag övertygad om att många inte fattat att man efter 35 är bara 50% så fertilt som det var vid 20.
Jag tror många tror att det är efter 40 det börjar vara kritiskt.

Hursomhelst, jag önskar alla i tråden all lycka till!

Folsyra är inte en myt! Det hjälper kroppen och det är många kvinnor som har brist på det!

Tar du tex Mivitotal som kosttillskott kan du vara lugn för att du får i dig allt.

Jag har köpt de billiga testerna, både ÄL och Grav-tester och de har kommit snabbt-bara på ngn dag, funkat utmärkt och inte ruinerat mig.
StorkHjälp hette ett företag som jag fick ett erbjudande från igår, där det är rabatt på vissa tester.

har mått illa av vissa p-piller och bara av andra sorter. Av någon blev mensvärken värre än ågonsin och av de jag tillslut fastnade för försvann den nästan helt. (jag hade som du Nalle-hEMSK värk, med svimningar och kräkningar etc.)

Att sluta är ju en rejäl omställning för kroppen, så att må illa då ett tag och få huvudvärk tror jag är helt normalt.

Har man sådaa skräckföreställningar ska man absolut se till att få hjälp med det så tidigt som möjligt.

Visst är det en upplevelse som inbegriper smärta att föda barn, men det är också en upplevelse. Där har ni mycket ansvar själva, att faktiskt inte ge efter för ren skräck, utan sätta den i rimliga proportioner och få hjälp att hantera den. det ska INTE behöva vara en ren fasa att vare sig vänta på eller genomföra en förlossning.

Att både släppa kontrollen och låta kroppen ta en med på resan OCH ta kontrollen över sitt eget sinne och bestämma sig för att man kan vill och vågar. Det är jätteviktigt att få landa i det och att få reda ut VAD det är som är rädslan.

Så, sök absolut upp den hjälp som finns-den har goda resultat.

Att det är så totalt genomhäftigt att vara med om att kroppen vet vad den ska göra och medan man liksom bestämmer sig för att "bara hänga med" så gör man det mest fanastiska jobb man någonsin gjort!

Allting gick JÄTTEBRA för oss ochjag var så STOLT och lttad att jag tyckte det borde varit på löpsedlarna efteråt!

En kvinna i kön på ICA sa till ig någon vecka innan : "säger någon att det inte gör ont så ljuger den, men det är en positiv smärta, man känner att det är för att något ska hända, inte att något är fel"

Precis så var det tycker jag Man kände att kroppen jobbade, inte bara de där förfärliga kramperna som jag haft vid mens tex, då jag fan trott att jag skulle få ringa ambulansen ibland.

Nalle Puh 40 skrev 2009-06-21 21:38:48 följande:

Att det är så totalt genomhäftigt att vara med om att kroppen vet vad den ska göra och medan man liksom bestämmer sig för att "bara hänga med" så gör man det mest fanastiska jobb man någonsin gjort!

Allting gick JÄTTEBRA för oss ochjag var så STOLT och lttad att jag tyckte det borde varit på löpsedlarna efteråt!

En kvinna i kön på ICA sa till ig någon vecka innan : "säger någon att det inte gör ont så ljuger den, men det är en positiv smärta, man känner att det är för att något ska hända, inte att något är fel"

Precis så var det tycker jag Man kände att kroppen jobbade, inte bara de där förfärliga kramperna som jag haft vid mens tex, då jag fan trott att jag skulle få ringa ambulansen ibland.

Nalle Puh 40 skrev 2009-06-21 21:38:48 följande:

Oj, dubbelt! förlåt!

Jag tror det är ett snitt på par som har oskyddat sex.

De som har roblem med Äl och annat är väl dem det tar längre tid än ett år för, eller de som har väldigt sporadiskt sex.

Man brukar säga att har man sex varanan dag från och med ca dag 11 i cykeln och framemot dag 20 så har man i de allra flesta fall sett till att det finns levande simmare när ägglossning sker.

Citat:

"Tänk positivt, det hjälper dig att bli gravid snabbare."

:Citat

Skrattan: jag far´ttar att du menar vä, och det mesta du säger har du en poäng i, men snälla snälla du,var inte med och sprid den här myten! Och säge ALDRIG så högt bland folk.

Jag lovar att hade någon sagt så till mig just nu
-och du vet inte vem omkring DIG som genomgår hormonbehandlinger och får all möjlig hjälp på traven-
så hade jag antingen börjat storgråta eller slagit till personen.
Eller båda.

Det är inte sant att "bara man slappnar av så "oj.DÅ blev det"
Sanningen är ju att försöker man länge nog, så "blir det" för de flesta förr eller senare, och senare inträffar oavsett om man fortfarande väntar med spänning eller om man mer eller mindre givit upp. Det är inte magi utan biologi.

DÄREMOT har man påvisat tydliga samband mellan kvinnor i yrkesgrupper där man stör ut dygnsrytmen och ofrivillig barnlöshet. Undersökningar finns som visar en klar överrepresentation av tex flygvärdinnor där. Så att ens kropp får vara i balans mded hormoner och det som behövs, det är viktigt. Men det kan man inte styra genom att "tänka positivt."

Så, lägg inte den pressen på er också. Det finns pressar nog att bli tillplattad i ändå när man utan resultat har försökt länge, jag lovar.
För att inte tala om pressarna runt graviditet-lycka och moderskap.

Jo, det blir det. Det blir pressen att om man inte lyckas så är det för att man inte tänkt tillräckligt positivt eller inte slappnat av tillräckligt. Det gör knappast att den som är orolig och ledsen öer det uteblivna plusset blir mer avslappnad.
Det blir som att det är ytterligare en prestation.

Jag tog det som det stod och det finns en tråd här på bt där vi i stort sett allihop håller på med fertilitetsbehandlingar. Någon där läste också de där att tänka positivt. Ingen i den tråden tycker det tillropet är roligt eller positivt längre.

Naturligtvis blir ingenting BÄTTRE för att man oroar sig.
Men jag har tex "tagit det som det kommer" i över fyra år, och varit väldigt avslappnad. Det har inte hjälpt.

Det hoppas jag med.

Det är vanligast att man ägglossar mellan dag 14-16 i cykeln, MEN det är faktiskt individuellet och det är dessutom inte alls säkert att man är så regelbunden. Det är där de där äl-stickorna man kissar på kommer in i bilden, för att man ska kunna skaffa sig lite bättre egen koll på hur det brukar vara.
Du kan köpa storpack på nätet av sådana test och testa under några cykler för att få svart på vitt hur det ser ut för dig.
Skriv också upp de resultataen, för OM man en dag kommer till vården för att man vill ha hjälp eller undrar över något, så frågar de om de här sakerna, så att skriva ner allla startdatum för mensen och notera när stickorna ger utslag för ÄL är bra om man är osäker på sisin cykel.

Jag har visat mig vara totalt oregelbunden och har fått utslag på stickorna alltifrån dag 11 till dag 27, så den hjälp vi får nu, går i första hand ut på att styra mina ägglossningar med horoner så det inte blir så svårinprickat.

Om man vill göra det enkelt för sig så är det fortfarande så att sex varannan dag mellan dag 11 och 20 sisådär bör säkerställa att det finns levande spermier redo att möta det lossade ägget, närhelst lossningen sker.

Använd äl-stickorna under en tid om du är osäker på din cykel, så du har lite koll, men försök att inte göra det första året av bebisförsök till ett problem och en massa ångest. Ställ helt enkelt in siktet på att ett år inte är ett dugg konstigt, släpp prestationsångesten och njut av varandra istället.
OM det visar sig bli jättesvårt och att ni behöver hjälp så kommer det en tid då det verkligen blir en massa oro, räknadnde och hålla humöret uppe trots allt.

Jag vet att det är lätt att säga, men det är så onödigt att må dåligt när man inte knappt börjat försöka. Sedan är det klart man kan längta och hela den biten.

Grattis till pluss!

Vill bara säga att jag inte alls känner igen beskrivningen att alla pratar så mkt om hur lyckliga de känner sig när de plussat.

Jag tror det är något vi fått för oss, att det är sprudlande och rosenkindad glädje man "ska2 känna. inte minst ifall man verkligen längtat länge.
Istället är det nog väldigt vanligt med en underlig känsla av att vara ute på okänt vatten, ha tappat kontrollen, inte veta vad som ligger framför, inte fatta riktigt att det verkligen är sant osv osv. Många blandade känslor, allt från "shit vad har jag gjort!" Till "Tänk om något går på tok" till "Tänk, jag ska bli mamma..."

Det är knappt man fattar när man väl har bamsemage , och efteråt, när man har beisen i famnen fattar man inte heller. Det är för stort helt enkelt. Livets mirakel.

Men mitt i alla omvälvande känslor finns en glädje som går på djupet.

Du har ingen-jag upprepar ingen orsak att oraoa dig på länge än!

Allt inom ett år är HELT normalt och det är veeeeeerkligen bara onödigt lidande att sätta upp förhoppningar så starkt att de allra första försöken tillåts li besvikelser och källa till oro.

Det är om ett år passerat man ska kolla läget. För din egen del kan du ju göra det ändå, dvs skaffa en bra gynekolog som kollar att allt är som det ska Under det här året av försökande är det också läge att skaffa sig bra koll på sin cykel. Skriva upp dagarna för första mens, ÄL och hur många dagar man blöder. Det är sådan t som blir frågor runt ifall man senare utreds.

Jag vet att du egentligen vet men jag säger det ändå: OROA dig inte utan njut av samlivet med din man istället såhär i början. Det blir tillräcklig tid för det där förbaskade räknandet och tomma besvikelsen SEDAN om det visar sig ta jättelång tid.

Åh vad jag känner igen oss i det du skriver! Inklusive det där med "storeboror"

Jag önskar dig av hela mitt hjärta att ni inte behöver vänta så länge som vi när ni nu börjat försöka. *håller tummarna*

Nej de gör inga tester. De litar på det/de test du gjort själv.
Som min BM sa: "Vi har inte tillgång till några andra tester än de du redan testat med och de har samma tillförlitlighet"