Vi som precis har slutat med p-piller och hoppas bli gravida inom det närmsta...

Har smygläst den här tråden, men inte skrivit något tidigare. Min man och jag gifte oss i slutet av juni. Efter det bestämde vi att sluta med kondom (p-piller slutade jag med för 1,5 år sedan för att jag tyckte att det började kännas jobbigt att "lura" kroppen). Vi bestämde oss för att inte bry oss om allt vad ägglossning och sådant heter, utan bara köra som vanligt, men utan skydd. Jag räknade kallt med att det kunde ta upp till ett år innan vi blev gravida, men nu i juli kom inte mensen som den skulle och jag är alltid som en klocka annars. Testade nu i veckan två gånger och vi är visst med barn redan! Lite i chock faktiskt, men glada. Jag är troligtvis i femte veckan, så det är fortfarande jättetidigt, men här kan jag ju dela med mig.

Grattis! Jag gick också in i vecka 6 idag. Är ju verkligen jättetidigt ännu, men en häftig känsla ändå.

fröken sjunfors skrev 2009-08-13 10:57:10 följande:

Usch, jag förstår verkligen att det känns trist! En nära släkting och vän till mig har alltid önskat sig barn, men kommer aldrig att kunna få några biologiska. Jag vet hur tudelad hon kommer att vara när vi berättar om vår graviditet.

Samtidigt måste man ju berätta även om det är svårt. Jag tror att mycket ligger i HUR man väljer att berätta det. Skulle aldrig någonsin "smeta in det" i ansiktet på henne och det är heller inte intressant i det sammanhanget hur lätt det gick för oss. *peppar peppar*.

Lycka till förresten! Min svägerska och hennes man gjorde IVF (?) för tre år sedan och nu sitter de med två fantastiska pojkar.

Ja. Jag vet inte hur rutinerna kring detta ser ut, men det här var inte i Sverige om det kan tänkas påverka?

Jsg förstår. I min svägerskas fall hade verkligen ett ägg räckt.

Vi väntande tills vi gift oss. Det är klart att det är en och annan sak som vi planerat som vi nu får ändra på när vi nu väntar barn, men jag tror att det där perfekta tillfället inte kommer att komma och då är det lika bra att köra på direkt.

Olivia 09 skrev 2009-08-15 16:45:04 följande:

Jag har slutat med p-piller i två omgångar. Första gången kom inte mensen igång alls. Efter 6 månader började jag med p-piller igen, eftersom min hy var så dålig. Det kanske ska tilläggas att detta var under en period då jag mådde väldigt dåligt både fysiskt och psykiskt och läkaren trodde att det kunde vara anledningen till att kroppen inte fungerade som den skulle.

Nu när jag slutade senaste gången kom mensen igång precis som den skulle på samma dag som jag tidigare hade haft min p-pillermens. Den cykeln har jag sedan behållit hela tiden efter dess. Ja, fram till nu då när jag är gravid .

Har oroat mig så för att jag inte känner några symptom på min (tidiga) graviditet. Straffet tycks ha kommit direkt. Den senaste veckan har jag mått riktigt rejält illa på mornarna, ont i brösten, trött. Dessutom har jag helt och hållet tappat lusten att dricka kaffe! Det mer än någonting annat tror jag gör mina kollegor misstänksamma.

Ska på inskrivning om två veckor (är då i vecka 10). Jag oroar mig för att de inte gör några riktiga tester då, utan man behöver i princip inte ens vara gravid för att bli inskriven på MVC. Stämmer det? Tänk om testerna visat fel (har gjort tre stycken) och jag bara är skengravid nu? Hur vet man att allt står rätt till?

Nej skendräktig förstår jag ju att jag inte är. Det jag menade var att man kanske inbillar sig en massa gravidsymptom som egentligen inte är riktiga. Dock är det inget snack om saken längre när det gäller mitt morgonillamående. Det är högst verkligt....

Eftersom jag oroar mig så mycket har vi bestämt att försöka få en tid för ett tidigt ultraljud privat. Jag ska ringa och prata med dem idag.

Tack!

Jag vet inte egentligen varför jag oroar mig så. Jag tenderar ju att vara en väldigt teoretisk person och det här är så långt ifrån teori man kan komma. Tror att det är det som är problemet.

Först oroade jag mig för att inte kunna bli med barn. Det är nämligen någonting jag har fått för mig att jag skulle ha svårt för. Nu gick det ju på typ första försöket, så det är som att jag måste oroa mig för någonting annat nu.

Jag fattar ju att jag ÄR med barn, men jag oroar mig massor för att något ska hända. Jag är ju (relativt) ung, så jag har ju oddsen på min sida.

Jag tror också att ett UL är precis vad jag behöver. Att de kan höra ett litet hjärta där inne.

Haha, jag förstår att jag låter helt hysterisk. Det är jag inte... riktigt.

Jag behöver inga fler tecken på att jag är gravid. Det framgår med all önskvärd tydlighet just nu . Det jag helst vill är att någon tittar på min mage och garanterar att jag kommer att föda ett friskt barn. Det förstår jag att de inte kan garantera. Däremot tror jag, som annanilsson78 skriver, att ett UL skulle hjälpa mig att fatta att det här är på riktigt.

Nu har jag bokat in ett UL! Det enda man kan se då är hjärtat, men bara att se det slå kommer att kännas skönt för mig.

Tack alla ni som försöker lugna mig, idag känns det faktiskt riktigt bra och kul att vara gravid(förutom att jag har varit riktigt rejält illamående hela förmiddagen, börjar ordna upp sig nu)!