Jag hoppas hoppas hoppas att jag inte får mens denna gång...!!!
Jag är gift med en man som är adopterad hit till Sverige. I mina mest enfaldiga stunder har jag ibland tänkt att det är ju självklart att även vi kommer att få svårt att få barn, eftersom hans föräldrar inte kunde och därför fick adoptera. Herregud så dum man är ibland... 
Nehej, det blev inget denna månad heller... 
Jag körde med stickor första månaden vi försökte för att försöka lista ut hur min kropp beter sig vid ÄL, jag har varit så otroligt oregelbunden tidigare och nu visste jag inte om jag fortfarande var det eller inte. Så som det ser ut nu så verkar jag vara rätt reglebunden, men jag tänker testa igen nu för att "testa min teori" och se om jag verkligen fattar själv när det är dags för äl. Kan ju vara bra att veta någotsånär, om nu inte kroppen är så tydlig.
nni: Vi kände precis som ni att NU är vi verkligen redo och man vill ju så gärna... Men det är helt klart frustrerande att det inte tar sig med en gång. Tyvärr så är vi ju vana vid att kunna kontrollera det mesta, men detta går verkligen inte att pricka in exakt som man helst vill... Men med hjälp av stickorna så kan man ju iaf öka chanserna kanske. Lycka till!!
Jag försöker fortfarande, så inget plus här.
Välkommen hit förresten Jojoånick, tror inte jag har sett dig här förut...
För mig är det dock ett större mirakel att bli mamma än att gifta mig, trots att jag är nygift!
Självklart är bröllopsdagen stor, den är MAGISK!! Men för mig som dör av längtan efter barn, så inbillar jag mig att mammaskapet kommer att kännas ännu större.
Jag tror också, apropå det här med bebismagar och barnvagnar överallt, att nu när JAG är redo, så SER JAG BEBISAR ÖVERALLT!!! De är verkligen ÖVERALLT, men förmodligen i samma mängd som tidigare, bara att jag inte tänkt på det på samma sätt förut...
Hej och välkommen!
Vad roligt att ni är med barn redan, grattis!!!
Roligt för alla er som har lyckats och är gravida nu, och att det går så fort för en del. Härligt! Vi är ju bara inne på tredje försöket här om nån vecka, men man vill ju nu och snabbt, trots att man är medveten om att det kan ta tid. Men att vara i 6:e veckan när man slutat med p-piller för typ 2 månader sedan...då har det verkligen tagit sig på första försöket! Jag hade velat ha en bröllopsresebäbis, men som sagt, man kan ju inte bestämma detta!
Ok. Fast man säger ju att man är extra fertil precis när man har slutut med p-piller, så för vissa är ju det enda sättet att bli gravid på. Att alltså äta p-piller och sedan sluta och DÅ på första försöker bli gravid. Tycker det var en 10-poängare för er ändå att bli gravid på första försöket! För om ni nu slutat med kondom för 2 månader sedan och du är i 6:e veckan, så måste ni ju ha lyckats på en gång. (Är bara liiiite avundsjuk...)
fröken sjunfors skrev 2009-08-14 13:32:10 följande:
Jag tror att om man hela tiden ska vänta på att det ska vara helt rätt tidpunkt, så kommer man att få vänta för evigt. Vi är typ 30 och 33, och även om det inte är panik så kan man inte vänta hur länge som helst heller. Vi har ett fsat jobb och en arbetslös. Men som sagt, vi kan inte vänta för evigt för då kommer det inte att bli någon bebis. Vi tror snarare på att köra när det känns rätt för oss som PAR, inte omständigheterna runtomkring. Sen måste man naturligtvis ta hänsyn till det med, men med måtta. Ibland måste man våga chansa. Det är ju ändå så att vi inte vet heller hur lång tid det kommer att ta. 1 månad eller 4 år...man vet ju aldrig...och då är ju frågan hur länge man "vågar" dra på det?!
Tror dessutom att det kommer att kännas läskigt oavsett när man kör, perfekt timing eller inte!
Lycka till till er, vad ni än bestämmer er för.
Olivia 09 skrev 2009-08-15 16:45:04 följande:
Hej.
Ja, det var ju ett tag...för min del hoppade den över första månaden, jag fick bara några småblödningar vid flera olika tillfällen, men sedan har den kommit varje månad. Du har inte ringt och frågat någon barnmorska nu i efterhand om det är vanligt att det dröjer så länge? Jag vet faktiskt inte själv nämligen. Har inga svar alls åt dig, men jag tycker inte du ska oroa dig för att inte kunna få barn. Ring en bm och kolla, så du slipper oroa dig!
Oj vad det var tyst här, hur går det för alla?
Förstår att det känns jättetrist att inte få den hjälp man vill ha, för man vill ju verkligen veta varför det inte är som det brukar! Om det beror på stress eller inte borde man ju själv kunna känna, är man inte stressad så kan man ju inte gärna skylla på det...
Kanske kan det vara värt att ringa en privatmottagning som ingenjörsbruden föreslår, i alla fall och ringa och kolla priser...
Hoppas dock den mensen kommer snart snart snart så du slipper oroa dig!!
Dryper av avundsjuka.... 
Om 3 tester har visat att du är gravid, du har ont i brösten, mår illa och inte längre vill dricka kaffe, så tror jag nog att du kan vara lugn.
Har många kompisar som sagt precis som du, att det känns ju inte att man är gravid i början, hur ska man då VETA?? Ja...vi får väl lita till testerna helt enkelt.
