Går ni själva eller blir ni överlämnade?

Trevligt att se en förståelse för att en del gäster kan uppleva brudöverlämning som något negativt. Jag ser det som klart ojämställt, och rent ut sagt larvigt, när en brud överlämnas av sin pappa.

Sedan 1300-talet har den dominerande traditionen i Sverige varit att man som brudpar går gemensamt fram i kyrkan, för att markera att man gifter sig av egen fri vilja och inte är tvingad till det. Denna symbolik vill kyrkan gärna framhäva, så på en del ställen är det enda tillåtna sättet att gå in till en vigsel. Vissa tillåter inte att bruden överlämnas av sin far, men tillåter att bruden går själv uppför altargången.

Angående att man borde få göra som man själv vill när man gifter sig - ja, men då får man gifta sig borgerligt. I kyrkan får man följa kyrkans "protokoll" och regler. Kyrkan är inte en snygg kuliss man kan ha, och sedan få använda som man vill. En vigsel är en kyrklig handling, som ska göras enligt Svenska kyrkans ordning för hur det ska gå till, och följa riktlinjerna.

Jag vet att det även är tradition med överlämning i Norge. Jag är inte tillräckligt insatt för att veta exakt bakgrund till detta, men i den ursprungliga norska versionen så var det väl vanligt att brudparet red sida vid sida fram till kyrkan och sedan fortsatte in i kyrkan gemensamt? Fast det har jag nog bara från skönlitterära böcker... Så som jag har fattat det (från flera svenskar som bor i Norge) så är det mer "ytterligare ett sätt där Norge apat efter USA" (direkt citat från min väninna)

Jag var inte ett dugg orolig för att min pappa skulle bli besviken över att inte få "leda" mig in i kyrkan... Inte mer besviken än min mamma skulle bli, i så fall. Eller varför skulle inte min mans föräldrar få leda in honom? De kunde gott få sitta längst fram i kyrkan och snyfta litet tillsammans. Skulle aldrig velat särskilja någon av våra föräldrar på det sättet. För övrigt så gifte sig mina föräldrar utan att mamma blev överlämnad. Så OM min pappa skulle velat lämna över mig så är det HAN som blivit alltför inspirerad av amerikanska filmer. Synd för honom i så fall...

Som ni förstår så blev jag INTE överlämnad, skulle aldrig fallit mig in... Angående "spänningen" i att se varandra i bröllopskläderna så hade vi vår sådan stund ett bra tag INNAN vigseln (och innan fotografering) Och det var väldigt trevligt att bara få stå och njuta av det ögonblicket där och då. När vi sedan gick fram tillsammans i kyrkan så var det en hel massa andra känslor... Var ganska trevligt att inte behöva tänka och känna allt på en gång, jag kunde först fokusera på hans uttryck när han såg mig. Och när det var dags för vigseln så var det all spänning och förväntan inför det, och litet våra gästers uttryck, som jag kunde fokusera på.

Ursäkta att det blev så långt...

Fast vad är lättast att se? Paralleller till andra delar av världen där bröllop sker med tvång, och överlämning? (Vi lever ändå i en rätt så internationell värld numera) Eller parallell till flera hundra år tillbaka i tiden?

Om överlämning, under tvång, sker på något annat ställe i världen, i nutid. Kan jag då säga att det betyder något annat här?

Nej, jag tänkte att "vad 17, den där tjejen är en av de tuffaste tjejerna jag vet. Hon har skinn på näsan, tar inte skit från någon och pallar det mesta. Flyttade hemifrån som ung tonåring, har rest jorden runt, klarat en ruskigt tuff utbildning, flyttat till ett annat land och börjat jobba och har klarat många tuffa perioder i sitt liv, och alltid satt en ära i att inte behöva be om hjälp i första taget. Varför i hela fridens namn ska hon, på en sådan viktig dag, behöva ha sin pappa som leder henne fram i kyrkan????"

Jag tycker helt enkelt att något som kvinnor kämpade för, blev bespottade och avskydda för, så sent som för 100 år sedan - verkar vi idag ta för givet att vi ska kunna bolla och göra som vi vill med, och ändå förvänta oss att jämställdheten fortsätter att gå framåt? Jag tror tyvärr inte att det är så. Vi kommer att se ett bakslag i jämställdheten om vi övergår till att "alla ska få göra precis som de vill utan att bli ifrågasatta, och eftersom vi tycker det här är gulligt så ska vi göra så".

Jodå. Men ni säger att det betyder något helt annat. Att bara för att just NI (menar anhängar till brudöverlämningen rent allmänt, inte just du och din blivande) tycker att ni kan lägga en viss symbolik i brudöverlämning, så betyder det inte att alla ser samma symbolik som er. Svenska kyrkan som organisation ser brudöverlämning som ojämställt, och något som de starkt avråder ifrån. Fri vilja i all välmening, jag är oftast för att man ska få göra som man vill.

Men vissa saker HAR en inbyggd symbolik, den kan man inte ändra på hur gärna man än vill.

Och frågan som jag och många andra motståndare har är varför det är så viktigt att bli överlämnade TROTS den negativa symboliken? Och "jag tycker det är så fint när jag ser det på film", "jag och min pappa har ett så speciellt förhållande" och "vi vill inte ses förrän i kyrkan" är tyvärr argument som jag tycker väger extremt lätt jämfört med mer än hundra års jämställdhetsarbete m.m.

VARFÖR plocka in en symbol som är besudlad med kvinnors underlägsenhet gentemot män, faderns dominans över dottern som övergår till makens dominans etc. Den må i era ögon vara hur gullig tradition som helst, men det här ÄR symboliken, vare sig om ni tycker om det eller inte.

Jag hoppas väl helt enkelt på ett rationellt argument. Det har jag bara fått en gång.

I övrigt är ju du inte ett dugg intresserad av att överväga mina argument, medan jag överväger dina men finner dem väga lätt gentemot argumenten som väger mot.

TS: Har du funderat över varför du inte vill gå med din man in i kyrkan? Är det mest för att du inte sett det så ofta? För det ÄR det absolut vanligaste sättet att genomföra en vigsel, enligt präster så är det försvinnande få brudar som vill bli överlämnade - även om det inte verkar så här på BT. Och prästerna bör, om de har koll på sitt jobb, veta vad deras "värdsliga" arbetsgivare anser i frågan, och åtminstonde avråda brudparen från att ha brudöverlämning som en del av vigseln. Vissa församlingar har ett gemensamt beslut i frågan, så att inte präster ska spelas ut mot varandra av hysteriska brud(p)ar som 'byter präst om de inte får som de vill'...

Har faktiskt även läst här på BT att en pappa blev upplyst om symboliken, och hade då ingen som helst lust att lämna över sin dotter... Vilket många här tyckte var "jättetråkigt för bruden", och många andra applåderade åt.

Hur som helst så bör du börja med att fråga kyrkan hur de tänker sig.

Sedan kanske du också bör väga in aspekten att ni redan ÄR gifta, och om inte symboliken naggas ganska betänkligt i kanten om du skulle överlämnas till "ditt nya liv som gift" i kyrkan, när du de facto redan är gift...

Om du absolut inte vill gå in med din man - vilket jag annars tycker vore absolut mest lämpligt när ni nu redan är gifta, och även av andra skäl - så kanske du kan kolla hur kyrkan ser ut, om det finns någon möjlighet att gå in från var sitt håll från sidorna och mötas på mitten?

Men oavsett - prata med prästen innan du bestämt dig för något alternativ.

Hoppsan, det var inte meningen att göra dig upprörd. Jag bara ville påpeka att du bör kolla med kyrkan om de tillåter överlämning öht innan du bestämmer dig för det. Och även om jag har en viss åsikt om vad överlämning symboliserar, så vet både du och jag att i praktiken har jag inget som helst med ditt liv och dina val att göra. Så du kan gå in med vem du vill. Men som ett råd, så påpekade jag att om det var en slags "överlämning av pappan till blivande maken vid bröllopet" som var huvudsyftet, så faller den liknelsen ganska platt vid en välsignelse av redan ingånget äktenskap.

Om syftet är att ni absolut inte vill ses innan, så är mötas på mitten ett mer jämställt sätt att göra det.

Om syftet är att du ska få allt ljus på dig rekommenderar jag att försöka få ha det nedsläckt i kyrkan, och rikta spotlights mot dig. Det lär nog garantera att alla tittar på dig och ingen annan.

Hur som helst - lycka till!

Nej, det gör det inte. Merkostnaden av våra pengar gick till att ordna en bra fest för våra gäster, med god mat, god dryck och trevlig underhållning.

Angående visa upp sig så fixade vi båda håret hos frisör den dagen, hade snygga kläder och visade upp OSS. Det var inte JAG som skulle visas upp på något vis... I övrigt gjorde jag inget inför bröllopet som jag inte gör i vanliga fall. Inga hårförlängningar, fejknaglar, tandblekningar eller liknande för mig alltså. Vaxa ben, slinga hår, måla naglar, sminka mig, få håret lockat och fixat mm är sådant som jag ÄNDÅ gör. T.ex. har jag inför ett bröllop nästa helg där jag är gäst planerat in slingningen så det ska vara fräscht, nyvaxade ben, jag ska fixa naglarna och få håret uppsatt. Klänningen jag ska ha då kostar 1000 kr.

Så det är klart att jag inte gjorde MINDRE på min egen bröllopsdag, men inte så jäkla mycket mer heller. Klänningen var litet dyrare, jag hade nya underkläder och jag hade en blombukett. Däri låg den största skillnaden för mig i alla fall...

Det låter som att du kanske inte riktigt VILL göra allt detta... Om du själv vill visa upp dig, och din man vill detsamma, så hitta ett bra sätt för det - som funkar både för er och för prästen.

Men om du inte vill fixa naglar, vaxning och allt annat - gör inte det! Jag gjorde det för att jag ville, annars skulle jag struntat fullkomligt i det. Och tror inte att många hade märkt någon större skillnad, ärligt talat...

Ja, det ifrågasatte jag inte. Jag ifrågasatte den andra delen, att alla skulle lägga så mycket pengar med syftet att visa upp sig.

Absolut, och man är i sin fulla rätt att välja vad man vill!

Mitt råd i huvudfrågan kvartsår, prata med prästen innan ni bestämmer er för något. Vad det än blir. Och försök att tänka ut syftet med att du skulle gå fram själv, eller med din far, istället för din blivande man. "Att jag alltid velat ha det så" är ju ett tillräckligt skäl om alla inblandade parter tycker det. Men du kan ju fundera litet längre på det.

Vaxa sig gör varken mer eller mindre ont när man är gravid, men litet ont gör det ju alltid... Är själv i vecka 21, blev vaxad senast för 3 veckor sedan, nästa gång blir i nästa vecka.

Nej, du är inte skyldig mig argument. Men ska man diskutera kan du inte klanka ner på mina argument utan att komma med motargument.

Och om någon kunde framföra ett rationellt argument FÖR överlämning, så är jag inte sämre än att jag kan ändra mig i frågan. Men jag har hittills bara hört ett fall där det framförts ett relevant argument, och det var en tjej som sa att hon såg sin blivande man som hennes överhuvud. Det var så hon ville leva sitt liv med honom helt enkelt, han har rätt att fatta slutliga beslut i viktiga frågor och är på många små vi den dominanta parten i förhållandet. Då är överlämningen inget konstigt enligt mig.

Visst kommer det alltid finnas överlämningar T.ex. överlämningar av barn till dagis, överlämning av paket som skickas, överlämning av saker i största allmänhet. Men varför överlämna vuxna personer?

Ja, jag är faktiskt uppfostrad. Jag har varit på bröllop med brudöverlämning (en gång, hoppas jag slipper det i fortsättningen) men jag är ärligt talat inte så oartig att jag skulle ställa mig upp i kyrkan och ge en föreläsning om brudöverlämningens innebörd. Skulle snarare sitta stilla i bänken och tycka att det var tråkigt.

Tess 80:

Från inlägg 82 (sidan 9):

Nu måste jag fråga en sak....Varför undrar ni (som är emot överlämning), om varför man vill bli överlämnad överhuvudtaget när ni ändå inte "vill förstå" eller att "ni tycker att ni inte fått dom svar som ni vill ha?" Det går emot mitt förstånd...det blir liksom bara som en dålig skiva som upprepar sig...

Från inlägg 92 (sidan 10):

Ja absolut! Och när vi gör det så accepterar ni den inte. Så varför ens fråga undrar jag då och "nöta" vidare?...det är det som gör att jag i min vildaste fantasi inte kan förstå.

Ni behöver inte få en förklaring eller förstå någonting (eller ooops, det gör ni ju inte iaf.) så därför behöver vi inte förklara oss någe mer till er överhuvud taget.

Och du säger att du inte vill diskutera????

Eeeeh, jaha?

othlucas skrev 2009-07-01 09:42:13 följande:

Jag tänker också så, men skulle inte säga det direkt till brudparet.

När en kompis till mig berättade att hon skulle bli överlämnad blev jag rejält förvånad. Bytte ett ord med övriga väninnor senare, som också blivit förvånade. Ingen av oss gillade att hon verkar ha "gett med sig" i frågan (för ja, det var den blivande mannen som ville ha det så, tradition i hans hemland).

Det gör jag! Så varför i hela fridens namn skulle jag få för mig att framföra ett skådespel som skulle få mig att framstå som att jag inte ens kan gå 10 meter utan att ha en man vid min sida, som lämnar mig till nästa man??? När den blivande maken uppenbarligen kan gå hela vägen fram alldeles på egen hand...

Jag tror inte att det är så värst många brudar som blir överlämnade som är helt osjälvständiga, de flesta kan nog försörja sig själva och står på egna ben och allt.

Men varför då göra något som skickar ut signaler om motsatsen???

Vi snackade inte skit om det, vi bara konstaterade att vi alla var förvånade och att det inte var likt henne. Det är bara hon som vet skälen till varför hon gjorde som hon gjorde, men vi såg ingen anledning att påpeka det. Och eftersom vi känner henne så VET vi att det var rätt beslut från vår sida, av flera skäl.

Ahh, en sån dag. Ja, det har man ju litet då och då...

Håller också med om att det är väldigt trevligt med en ursäkt, jag var litet förvirrad och irriterad igår över att du verkade vilja diskutera, och hade starka åsikter, men ändå inte...?

Alltså, alla vigslar har ju vissa moment, och många symboler. Ringarna är ju en typ av symbol t.ex... Allt man gör sänder ut signaler.

Gå fram tillsammans signalerar att brudparet går gemensamt och frivilligt till vigseln (och värt att notera är att detta är Svenska kyrkans tolkning - inte bara min!). Att bli överlämnad sänder signaler om att kvinnan är underställd mannen, och går från att vara under sin pappas förmyndarskap till sin mans förmyndarskap.

Att då bli överlämnad, men tycka att det "för oss betyder något helt annat" tycker jag är en form av skådespel som man då framför. Det finns en betydelse, men vi vill få det att betyda något helt annat. Det är DÅ det här med "skådespel" kommer in...

På sätt och vis kan man säga att hela vigseln är ett skådespel, oavsett hur man gör det, men det blir extra tydligt om man försöker få en sak som redan betyder något att betyda något annat istället. Tycker jag.

Det är som att gå omkring och peka finger åt folk, och hävda att det betyder "hej"...

Intressant tradition. Skulle betydligt hellre se att det importerades till Sverige, än hollywoodversionen

På det sättet kommer ju verkligen "släktperspektivet" in i bilden. Någon skrev tidigare i tråden att hon gick fram med sin pappa, som en symbol för att hon nu lämnade sin släkt. Det tyckte jag lät oerhört tråkigt. Jag lämnade inte min släkt när jag gifte mig, och det gjorde inte min make heller. Istället ser vi det båda som att vi även har varandras släkt dessutom, och det visar man ju verkligen om man gör som ni Kul att höra!