Går ni själva eller blir ni överlämnade?
Sålänge man använder ord som "bli ledd av" och "överlämning" så finns man ju aktivt i den ojämställda patriarkaliska traditionen - så då kanske man inte ska förvånas om folk ser det så och reagerar därefter.
Sålänge man använder ord som "bli ledd av" och "överlämning" så finns man ju aktivt i den ojämställda patriarkaliska traditionen - så då kanske man inte ska förvånas om folk ser det så och reagerar därefter.
Nej, det tycker jag inte. Om man själv använder ord som betonar det passiva och ofrivilliga så ser man sig väl så? Då projicerar man en bild av en kvinna som inte valt själv eller eg agerar, bara passivt deltar. Väljer man att säga "gå fram med" eller "följas av" framstår det mer som att man gjort ett eget val och själv medverkar aktivt i ceremonien. För mig var det det viktiga med bröllopsdagen, att VI gjorde det, tillsammans, av fri vilja och som gemensamt beslut om livet. Alla andra var trevliga gäster, men inte bärande centrala inslag i ceremonien - den hade vi kunnat göra ändå.
Sen att det är ett val jag inte förstår eller skulle göra själv eller jag tycker symboliserar något vackert, det är delvis en annan sak. Men att först passivisera sig med ordvalet ("ledas fram" och "överlämnas") och sen ändå mena att man därmed förändrar symboliken till något modernt och självständigt, så som många som gör valet att gå fram med pappa verkar göra, då förstår jag inte hur man tänkt.
Nej, det behöver du såklart inte, men jag skulle vekligen vilja fråga varför det är så jobbigt och du (liksom många andra) blir så upprörda av att veta att det finns folk som inte delar er bild av det? Om man nu bestämt sig så tydligt för att det funkar, varför bli så provocerad?
Men om du nu tycker så, varför är du här och skriver? Varför blir du så provocerad om du nu är så säker och så ointresserad av ämnet?
Jag undrar verkligen, jag försöker förstå.