shakynose skrev 2009-07-03 23:00:49 följande:
Jag applåderar din självinsikt!Tycker att det är intressant att du kommer in på detta med vad som är originellt och roligt, precis som jag ställde frågan tidigare till en annan om denna motsatte sig hela grejen för att hon inte förstod det roliga med det. Min kille gör en massa saker som jag inte tycker är kul för egen del, och hur mycket han än förklarar det roliga med att spela gamla tevespel hela natten så kan jag inte hålla med om att det är ett meningsfullt tidsfördriv. Men detta innebär ju inte att jag blir arg för att han "slösar" sin tid på detta! HAN tycker ju att det är roligt, och det är ju HANS tid. Så varför bli upprörd av den anledningen?Men jag har som sagt full förståelse för svartsjukan som orsak, den kan drabba oss alla! Därmed inte sagt att det är bra.
Ja, tack, jag är som sagt medveten om att det är ett problem som JAG har, och jag jobbar på det. Men ärligt talat så tror jag att det finns killar som tycker annat skulle vara roligare på sin svensexa, men visst, jag vet att min föreställning om vad som är roligt skiljer sig från vad tex min sportdåre till karl tycker är roligt. Han kan inte alls förstå tjusningen med att gå på teater och lokala lustspel, och jag fattar inte vad som är så härligt med att spela bandy i Sibirien i minus 40 grader, eller se Rockyfilmerna hundra gånger. Men ingen hindrar den andra från att göra det.
Men JAG tycker inte det verkar roligt med en strippa, men det tycker säkert många andra. Kanske t.o.m min karl. Men eftersom jag känner honom rätt bra så tror jag han skulle mest bli besvärad och be henne ta på sig kläderna.
Ja, svartsjuka kanske inte är okej, men som du skriver så kan den drabba många av oss människor nån gång, och vad ska jag göra, skjuta mig eller ställa mig i skamvrån? Det viktigaste är väl vad man GÖR med den där svartsjukan och vilket uttryck den tar sig. I mitt fall tar den sig inte sjukliga uttryck, har mycket dåliga erfarenheter av sjuklig svartsjuka från ett tidigare förhållande, så jag vill verkligen inte att min partner ska behöva drabbas av såna galenheter. Men visst, jag erkänner att jag är svartsjuk och bara det tror jag är ett steg i rätt riktning. Jobbar vidare på det