Är det bara jag som blir trött efter möte med min blivandes släkt?
Min blivande har en jobbig syster som ska höras mest, ta plats och är falsk.
Jag är tvärtom. Pratar långsamt, är lugn och tänker först och talar sen.
Det retar mig också att hon är på vårat barn som om hon vore vår dotters mamma.
puff
Det här gör så att jag tar avstånd och skippar stor familjesemester med dem.
Jag vet att hon sådär gillar mig men däremot vår dotter.
Min blivande ser upp till sin syster enormt såofta är jag och min blivande osams efter att vi träffat dem.
Så känner jag med men hur ska relationen till min blivande hålla då tro eftersom han i princip älskar umgånget med sin släkt mer än med mig och vår dotter känns det som.
Jag känner som era lla skrivit. Just det här att min blivandes syster och sin mamma är falksa. Dem anser sig vara mycket ocialt begåvade. Ska alltid höras och prata mest (för då är man bäst..). Alltid när man ses ska det tas upp.
Det gör så att luften går ur mig och jag känner totalt asocial..
Och så tilltalar systern bara till min blivande och det gör mig så irriterad inombords.
I själva verket hade systern och sin man problem då han först tagit tillbaka frieriet.....och dem gick till familjerådgivning..
Just det, så vill min blivande att vi ska komma ner till stora familjens gemensamma landställe 100 mil härifrån.
Jag känner att det känns som en mardröm och dem måste tycka jag är den mest otacksamma människa som ej ser upp till hur vackert landställe dem har....
Vi har även varsitt barn i samma ålder men då jag ej vill träffa dem så ofta så träffar ju heller aldrig vårat barn dem heller och det är ju synd. Hur förklarar jag det för vårat barn så småningom då dem säkert kommer säga något dumt om mig till vårat barn.
Jag kan ju aldrik kontrollera vad folk tutar i vårat barn och dem har noll repekt gentemot mig heller.
