Är det bara jag som blir trött efter möte med min blivandes släkt?

Du, jag har varit så nära att nita min svärfar det går att komma utan att verkligen ha gjort det. Jag har fått flera av dem att tjuta när jag kommit med mina realitychecks och jag vet vid det här laget att avslutar vi inte mgänget i rätt tid så blir det inte så värst bra.
Det låter som en ovanligt probematisk relation, -det är det inte, men lagom är bäst och ibland hinner man få en överdos.

Och det har kostat på att komma in i den nya familjen och få ta den plats man vill ha och inte bara bli tilldelad nån jäkla roll man inte ställer upp på.

Huta åt henne vad gäller din dotter!

Hmmm, jag lovar att vi haft en del högljudda utredningar härhemma om saker och ting och ett tag kände jag att det var mycket långt kvar innan min sambo var så vuxen att han på riktigt var redo att vara fullt ut vuxen och delatig i vår lilla familj först och främst -även om man naturligtvis inte slutar vara son och bror osv.

En hel del avhandlades faktiskt i samtal med en psykolog och det var väldigt bra, för det gav saker ett annat utrymme och annat utgångsläge.

Numera förstår min sambo mig på ett helt annat sätt, och han har satt tydliga gränser gentemot sin familj OCH han känner själv att ett visst mått räcker, tillskillnad mot förut. Så, för oss har det blivit en helt annan sak, även om man fortfarande kan känna att man blir galen iblad.

Vi har levt ihop i tio år nu. Det har tagit tid med en del.