Jag hörde av mig till min mans vänner när det var 3 veckor kvar och frågade om det ens blir en svensexa, då blev det fart på killarna. Sen hörde dom av sig till mig hela tiden för att få lite hjälp med skostorlekar och sånt. Så jag lade mig i och det var tur. När han kom hem på natten så var han världens lyckligaste man med tårar i ögonen. 
Ja det var det jag tänkte på. Och älsklingen lät så himla ledsen när han sa: Jag får nog ingen svensexa.
Då bestämde jag mig för att lägga mig i. Är ju lätt hänt att kompisarna inte tänkt på den eftersom folk har mycket annat att göra och tänka på i sina liv och blir nog bara glada att bli påminda. *s*
Jag bör nog tillägga att jag inte hörde av mig till bestman först utan till alla killarna som kom till bröllopet. Lägg inte hela skulden på bestman. Förr var det ingen tradition att tärnan eller bestman skulle stå för svensexan/möhippan utan alla vänner.
