*Gapaskrattar*
Känner så väl igen mig även om maken min är från England.
Han var djupt oroad över hur min/våra barn ska klaras sig vid en ev. flytt till England.
Han har lugnat ner sig nu, ett par år senare, när han upptäkt att mina barn, trotts svensk undervisning, ligger ljusår före de engelska barn som finns i hans bekantskaps krets/släkt.
Sonja68 skrev 2009-08-24 11:49:44 följande:
Jo, här är det också lingonvecka och huvudet dunkar ilsket.Har varit på skolan och bekantat mig med Tanjas grupp på Sexårs.Sasha var helt i chocktillstånd när vi for därifrån. "Ska det där kallas skola??" Hrm... vi har lite olika referensramar, han är ju uppvuxen i den Sovjetiska skolan där ALLA sexåringar måste kunna läsa, skoluniform, och Gud nåde den som pladdrade eller inte satt stilla när fröken pratade...Marchera på led snällt och beskedligt. Osv.Idag fick han bekanta sig med Svenska skolan. Barnen satt INTE stilla, kravlade och kröp på golvet vid samlingen, ställde sig upp, pratate i mun på varandra och lyssnade föga på fröken. Visserligen uppställning i ett led när de skulle gå ut på skolgården för att höra rektorn tala och hissa flaggan. Men ute på skolgården var det ju kaos... Alla skingrades och de äldre barnen busade och stojade, struntade totalt i rektor, sin lärare och sin grupp. "Lek o ha kul" är det som gäller här försökte jag förklara för Sasha. Sedan när han såg rekotorn i jeans och sandaler höll han på att smälla av Sedan är han nu djupt oroad när han upptäckte att förutom Tanja var det inga barn som kunde läsa JA eller NEJ som stod skrivet på tavlan. "Hur ska det gå för henne som redan läser och skriver både på ryska och svenska???. Det kommer bli tvärstopp i hennes utveckling de närmaste två åren" STackars Sasha, han kommer bli gråhårig och flintis innan första terminen är avklarad