• didis

    Funderar lite

    Maken bror var toastmaster (de brukar vara det åt varandra) och våra familjer hjälpte till lite här o där.

    Men så brukar det vara när vi har fest - att närmsta släkten hjälper till så det var förväntat av alla. Nästa gång är det någon annan som får hjälp.

    När makens kusin fyllde 30 för några veckor sedan stod jag totalt några timmar i köket tillsammans med bla svärmor och nya svägerskan - vi hade lika roligt där som ute vid minglet!!

    Men om systern inte säger till att ni skall göra något så kan de inte heller förvänta sig att ni skall kunna läsa deras tankar!

  • didis

    Maken din kan väl hålla ett tal till sin syster?

    Visst kan ni sjunga om ni vill men man behöver itne göra det superambitiöst!

    Ett exempel: på en av makens släktfester höll jag ett improviserat tal (jag tyckte det var för få hyllningar till guldbröllopsparet som det var i det här fallet) som var mycket kort. Och som en hyllning till paret och bygden, vi var i Skåne, sjöng vi alla i kör "Å Helge å" till tonerna av "Oh tannenbaum" (man sjunger bara å helge å, å helge å, å helge å... )

    Vad jag menar är att det inte måste vara supergenomarbetet för att vara uppskattat, det räcker långt att det är personligt o lite genomtänkt.

Svar på tråden Funderar lite