Usch...detta med oinbjudna gäster :-(

nej, jag fattar att han inte kan ta och lämna bort dem men det är ju ett jobb och då borde man ju kunna ta ledigt... de har ju faktiskt semester från det jobbet nu. De är ett akutboende så jag vet att det kan komma barn typ dagen innan bröllopet...men att de automatiskt antar att de barnen ska få komma...känner mig så övertrampad. Tycker att hans nya fru kan vara hemma med de ev barn som de kanske har...

Hon har varit tillsammans ett tag tror jag och umgås en hel del men det är ju ingen jag känner. Plus att jag tror inte att hon kommer att ha tråkigt ändå, mina syskon är i hennes ålder så ngt finns det ju alltid att prata om. Vi kommer knappt inte att bjuda kompisar då bara blir den närmaste släkten...och bara det är 40-45 pers...
känns så dåligt bara...

Tycker att folk kan fråga i alla fall och inte bara ringa och såga si och så många blir vi...
Pappa: 3-5 (fyra bjuda...)
Systerdotter: 4-5 (4 bjudna...)

Det kan ju fela på 3 personer helt plötsligt...kul med bordsplacering och planering...inte...

Plus att många (inte alla...) fosterbarn är lite labila...vill inte gärna ha ett psykfall (okej, överdrivet...) på mitt bröllop

ja det är väldigt viktigt det de gör, bodde själv i 9 månader hos en sådan familj och det var väldigt nyttigt. Men då vet jag också hur de barnen är så...nej, de ska inte vara på mitt bröllop. Fick höra att jag var lugn i jämförelse till många andra och gud...jag var hemsk...inte bråkig men besvärlig ialla fall.

Pratade med min gubbe igår och han har i princip redan sagt ja till hans systerdotter. Hon la tydligen fram det så att det blev en fråga. Så...där finns det inte mycket att göra. Hon tor ju att hon frågat, och gubben har sagt ja...
Dumt att starta ett släktbråk direkt i och med bröllopet...

Min pappa därimot pratade jag med igår och sa att jag inte ville ha ett jourbarn där och att jag tckte att han skulle lämna jobbet hemma...tydligt och bra tyckte jag.
Nej...det måste jag ju fatta tycket han att han inte bara kunde lämna bort dem och den de har nu var ju så lugn så hon skulle inte ställa till med problem och bla bla...och jag borde ju förstå att det var en livsstil och att det bara var så här nu och blä blä blä...Plus att han sa att de inte hade någonstans att ha henne i så fall. Men hon kunde vara hos sin mormor hela denna helg... då pappa och hans fru ville vara lite lediga
Sen tyckte han det att det var bättre att det skulle vara tidigt i ett barns vistelse där hos dem, för då var de lugnare. Efter ett tag kunde de bli lite trottsiga tydligen. Kul...
Vet inte hur jag ska säga för att han ska fatta, tyckte att jag var så tydlig...
Känns lite extremt att ge honom ett ultimatum...han eller ingen...

Ja det är väldigt skumt...är själv ett fd jourbarn och de skulle aldrig ha kommit på tanken att ha med mig någonstans. Jag hade ju fått vara hos någon annan då.

De skulle ev ändra sin semester och då ha ledigt i höst istället, men det var inte deras förslag utan för att deras jourbarn inte hade någonstans att vara i sommar annars. Då gick det jättebra
Men att ställa upp på sin riktiga dotters bröllop och gå efter inbjudan går inte
Ska ställa honom till svars sen igen...har ju pratat med honom och hans fru och sagt att jag inte vill ha ett jourbarn där, det funkar inte ekonomiskt...med bordsplaceringen...plus att jag tyckte att de skulle lämna jobbet hemma, det är ju bara en dag det gäller. De måste ju kunna ta ledigt, det är ju trotts allt ett jobb.
T.ex. så kan de ju få ett nytt barn väldigt sent sen i höst... tänk om det barnet inte kan svenska, de har haft det problemet förut. Kul att sitta på ett bröllop där ingen förstår vad man säger eller att inte förstå någon annan där...

Han håller inte alls med mig så det blir nog ett ultimatum senare, han kommer utan barn, eller inte alls

Och vad gäller pojkvännen...tydligen...efter lite luskande visade det sig att min sambo sagt ja till att han ska få komma. Så där finns det inte så mycket att göra utan att verka som en sur bitch.