oehört besviken och ledsen

Nu syftar jag inte på dig specifikt, för jag känner dig inte, men apropå att vara andra till lags; på så vis får man sällan respekt. Man tas för given.

Tänker också på dem som anstränger sig så mycket för andras skull att det blir jobbigt att umgås med dem, för man kan ju inte leva upp till deras höga nivå. Hade en väninna som var så välvillig att folk backade ganska snart. Det kändes inte äkta med så mycket engagemang när man känt varandra en sådan kort tid.

Jag vill inte leka psykolog och analysera dig eller henne, men kanske ändå några tankar som kan ge ytterligare belysning över frågan. Vi kan tycka att andra är dumma men i slutändan handlar det ändå om hur vi ska göra för att få hållbara relationer. Att ge för mycket, eller att aldrig ge, är lika tokigt.

Får jag fråga dig om du under kvällens gång gick upp till henne och gav henne en kram och grattade? Det låter litegrann som om du väntade på henne att komma till dig. Bara som en liten tanke utan någon udd av kritik. Det är bara så att många gånger lever vi inne i våra huvuden och glömmer att göra det enkla och rättframma. Ibland kommer vi inte till folk utan väntar på dem att komma till oss.

Alla de där turerna vill jag nog avstå från att sätta mig in i, men det finns andra här som är hjälpsamma och försöker bena i det. perosnligen tror jag inte alltid det hjälper, utan tror mer på att fundera över min egen roll i saker. Det är ju sig själv man ska leva med.

Ställde min fråga för att ge dig en ny vinkling, du är inte skyldig mig ett svar. Anser du att du gjort allt rätt och hon är en usel människa har du all rätt att tycka så, men då är ju frågan avgjord, men eftersom du skriver här så tycker du väl ändå inte det. Du tycks undra över vad som gick fel och svaret är att du måste hitta något att lära för egen del, inte bara vara arg/ledsen/upprörd. Man har rätt att vara ledsen, men det hjälper en inte vidare, ville hjälpa dig vidare helt enkelt, inte fundera över vad alla gjort och sagt för dumt. Vi gör och säger dumma saker varje dag är jag rädd. I alla fall jag.

Ha det gott.

Tack för att du visar din uppskattning.

Jag förstår absolut att man blir ledsen och besviken. Och din vän var ju ledsen och besviken hon med. Det resulterade i att hon pratade illa om sina tärnor som hon tyckte var lata/ohjälpsamma, när hon kunde ha fokuserat på det positiva istället; den hjälp hon fått av dig! Synd att vi människor gör så ibland.

Sköt om dig och lycka nu till.