Affär sidan om

Saken är den att jag är snart 22 år och känner att jag är redo att binda mig nu..men nu har jag ju skapat kaos..och jag är redo att ställa det till rätta om jag verkligen gör de valet!!
Han är en helt fantastisk kille!

Detta har iaf fått mig till att vakna och ställa frågan, vad är viktigt i mitt liv, vad vill jag med mitt liv och hur vill jag leva de!
Är det någon som kan vara ärlig med sin förvirring, någon mer som kan tvivla på sina val?
Någon mer som haft svårt att välja i sitt liv? pga omstängidheter i familjen eller sättet ni levt på?

De jag märkt är att i allt detta kaoset så har de kommit fram en flicka o en pojke som gillar avradnra, som har framtidsplaner.. jag o min kille har aldrig pratat om barn o bli sambo osv förrens nu. och då känns de helt plötsligt som det är ju de jag väntat på att vi ska göra..prata om o ha ett mål tillsammans, blir så varm i hjärtat att se han kolla lägenheter i allt kaos.
En trygghet, de måste ni känna igen, en kille som man ser vill ha en framtid med en.
Men som du säger, är jag bara rädd för att vara ensam.. de kan avra. men jag vet att jag skulle lösa de.
Bli på nytt förälskad i honom när vi pratar om framtidsplaner.
Därav förvirringen.

Det är de som är så märkligt.. vi har aldrig levt tillsammans på det där vucna sättet.. han är äldre än mig! men vi har haft ett mycket helgförhållande..inte förrens jag flytta till samma stad som vi börjat träffas mer men då har de avrit som de varit..jag hade redan inlett denna relationen med den ännu äldre mannen...
De jag förstår när jag och min kille pratar om framtid är att jag känner att han vill ha mig otroligt mycket..har inte alls kännt de så innan..då har de varit massa negativt till varför han inte vill ha mig..
Det är precis som våra ögon öppnats för varadnra..och jag sitter här i min lägenhet o kan abra tänka på han o mins famtid tillsammans..
Men samtidigt finns det en del i mig som säger..men är du redo.. behöver du inte avra singel längre..
Men vad vinner jag på att avra singel?
jag har ju levt i kaos så länge ju.. är jag rädd för att välja honom? o varför?

Vi har aldrig bott tillsammans..
Och det har varit mycket tvivel på om han vill ha mig i fem år.. så de har väl skapat en hel del otrygghet hos mig till honom.
Men är ingen anledning till att jag gjort som jag gjort!
O jag vet att det jag gjort är fel och vi har pratat mycket om det!
Saken är den att han har vaknat, han har vaknat från en värdl där det handlar om honom o så, utan att han vill ju ha familj..han har adlrig velat prata med mig om de tidigare!

Imma :
Tyvärr är de så att jag har ingen direkt nära vän som kan bolla detta med mig..utan det är tjejer i min egenålder som tycker antingen jag ska avra singel eller så vet dom inte vad dom ska säga..
O föräldrar har jag ingen kontakt med...
Så man står väldigt ensam just nu i detta..
O det är därför jag skriver här o vill bolla mina tankar. För i slutendan är det mitt val o mitt liv..
Vill bara få olika sätt att se de hela på!

Man vet inte vart man ska ta vägen riktigt när det är så här..
Ett val måste göras o det är snart!!!
Tankarna rullar o man vill bara skrika av allt som snurrar..
Hur gör ni för att rensa ut onödiga tankar?