Affär sidan om

Av vad du skriver får jag känslan att du mer vill ha ett förhållande, familj och stabilitet än du egentligen vill ha honom... Kanske är feltolkat?

Men jag skulle om jag vore du skjuta alla tankar på familj åt sidan, och istället fråga dig om det är HONOM du vill ha. Dvs kan du välja honom, för den han är.

Som du uttrycker det så får jag intrycket att det är familjelivet som lockar mer än själva mannen, och det är fel - tror jag. Ett förhållande utsätts för mycket påfrestningar med små barn, och en för de flesta ganska kärv ekonomisk situation... Då är det en stor trygghet och styrka att man en gång verkligen känt att ens förhållande är helt rätt. Den känslan verkar du inte ha.

Så vid 22 års ålder skulle jag inte ge upp chansen att hitta den kärleken, med en man som man valt.

Sedan kan man ju alltid tveka, och undra, i svackor och dåliga perioder... Men jag har personligen, med min man, alltid hittat tillbaka till den känslan att hjärtat svämmar över av kärlek till honom och att det inte finns någon på jorden jag hellre skulle vilja vara med.