Mamma som tackar nej vem ersätter hennes plats?

Ja absolut, men det känns ju lite lustigt ändå, men vill mamma inte komma så är det ju hennes beslut. Sur över en petitess...

Tack för lite stöd. Är besviken på henne eftersom det bara är trams. En stor dag för oss och hon beter sig som en bebis. Hon har åsikter om det mesta som rör vårt bröllop och blir sen sur när jag ifrågasätter hennes tankar. Är bla annat sur över att "ställningen är 3-2 till min sambos sida vad det gäller befattningar som bestman toastmaster mm...löjligt". Är det verkligen så att ens mamma ska vara med o bestämma vilka vi väljer att hjälpa oss....suck.
Hur mycket delaktiga har era mammor resp svärmödrar varit??

Helt rätt Sister... Så är det nog. Ett mycket ensamt liv.

Villemoa och Nippran. Precis så resonerade vi också. Jag var förberedd på hennes attacker och förklarade för henne varför vi valt som vi gjort, men får sen höra av släktingar att hon inte för sitt liv kan förstå ditten o datten...JAG BLIR SÅ IRRITERAD.
Båda våra föräldrar är separerade så vi valde att hålla de utanför just för att inga orättvisor och diskussioner skulle uppstå...Somliga är aldrig nöjda.
Önskar hon kunde vara på min sida någongång. Som tur är har jag en helt fantastisk Pappa o sambo. Svärmor och Svärfar med sina sambos.

Till sister.
Hur gör jag det?

Villemoa.
Ja det är jättesorgligt och det tar upp mycket. Anledningen till att hon inte kommer är för att jag tog upp till diskussion om varför hon tycker jag gör fel. Då svarar hon ungefär som så att hon inte kommer på sonens kalas och att hon ska bojkotta bröllopet..Jaha.

Absolut. Låter jättefint. Hela historien är sorglig och onödig.
Det är verkligen så som du skriver. Men ju dummare hon beter sig ju fler steg bakåt tar jag. Vill inte bli ledsen och sårad titt som tätt. Är nog en naturlig reaktion. För varje steg bakåt jag tar ju mer känner hon ensamhet och övergivelse. Jag tar ett steg framåt för att nå kontakt hon analyserar har åsikter jag backar ytterligare ... Ond cirkel.

ja det var ju därför hon bestämde sig att inte komma. Visst älskar jag henne men man blir ju tilltuffsad varje gång det blir såhär. En sak är ju säker. Hade detta varit en vän till mig hade jag bett personen dra åt skogen för längesen.
Men man har ju mycket lång tolerans mot sin kärnfamilj men detta känns lite väl. Hon kan väl vara glad för min skull. Men jag ska prova att prata med henne igen.
Tack för vettig respons.

Känner mig lugnare idag. Tack ni som brytt er en smula!
Tror jag väntar några dagar till och försöker sen prata med henne.. Kramar till er och en fin dag.
Föresten. Jag sätter min pappas sambo på hennes plats.
Vilket hon nog inte tänkt på än..

Jo man vill ju gärna ha hjälp och stöd inte en massa ifrågasättande i allt man tycker och önskar. Det blir liksom tröttsamt i längden. Jag älskar min mamma men blir ofta besviken över hennes vassa tunga som kommer helt oförberett. Men som ni också säger. Det är hon som missar mest med att inte komma. Vreden lägger sig och då inser hon vilken miss.. Försent då..sorgligt.
Snäll mamma du har mammilon.