Idag har Iris vägrat borsta håret, vägrat byta blöja, fått på sig skorna men sparkat dem av sig för att ha stövlar istället, vägrat kliva in i bilen, efter att ha släpats in i bilen blivit förbannad för att hon inte fick klättra in själv, blivit förbannad för att det är fel vattenflaska i bilen när hon ville dricka, ställt sig på trottoaren utanför dagis och
tagit av sig stövlarna för att ha skor istället, vägrat ta på sig skor, vägrat gå till dagis utan skor, blivit släpad in och dumpad vrålandes på golvet inför en skara förskräckta barn, vägrat gå in till de andra och blivit släpad dit också efter att vi suttit en kvart på golvet i hallen för att lugna ner oss.
Maken skulle så klart iväg tidigt i morse så jag var själv med henne. Det bara sade knak i bäckenet mitt i allt släpande och så var foglossningen ett faktum, just nu kan jag knappt gå.
Iris är så jäkla trotsig just nu och ingenting kan göras utan att stort bråk om saken ska uppstå. Jag är så trött på henne och nu klarar jag i det närmaste inte av att vara själv med henne för jag har inget att sätta emot, jag kan inte bära henne och klarar inte ens att byta blöja när hon bara sparkar mig i magen. Jag är så förbannad på henne jämt och det är så
ledsamt.