muggles, visst är det som du säger. Det är väl delvis därför jag sagt i alla dessa år att" jo visst vore det roligt med ett barn till men det tar vi som det kommer och blir det en så blir det en i vårt liv" Men sedan, när man verkligen börjar med detta ÄL-letande och kartlägger fasen varenda dag i månad efter månad och allt är ett enda meckande med hormoner och spermaprover, åkande och V-Ä-N-T-A-N, då blir det ju en så jäkla ventral del av tillvaron och ganska svårt att bortse ifrån.
Lycka är ett ögonblicksord för mig tror jag , som är korta intensiva ögonblick. De där som får hjärtat att svälla så det värker i bröstet. Inte sällan ligger känslan förvirrande nära smärta. Man är riktigt intensivt levande och totalt närvarande i detta sitt levande liv.
Min strävan totalt sett är nog mer harmoni och att följa hjärtat vad gäller drömmar och längtan i den mån det är möjligt.
jag vill leva mitt liv så min lilla personlighet får bli så stor den kan i själ och hjärta.
Det innefattar att våga välja plats på jorden (läs hus och ort) utifrån drömmarna och våga bli förälder, utbilda mig, starta eget eller what ever.
Jag är inte rädd för att bli gammal och dö, men jag är rädd att en dag sitta och inse att det är över, färdigt och försent och att jag aldrig gjorde ditten och datten.
det här med barn och att nu snabbt närma sig 40-strecket är ju som en redig påminnelse om att tiden inte är evig utan knapp för en liten människa.
Jag tror också att jag skulle sitta och gräma mig senare om jag inte gjorde allt jag kan göra nu. Det lutar nog åt det iallafall.
Men det har varit otroligt skönt att ag haft så lite fokus på allt det där nu under hus och flyttruljansen.