Lappis, man vet ju aldrig, hon hade kanske blivit gravid nu ändå, även om hon inte hade levt efter konstens alla regler? Dessutom kan man ju leva så i två år utan att bli gravid ändå och vad har man uppnått då, annat än att man har haft två psykiskt jobbiga år? Om man nu tycker att adoption är ett riktigt bra alternativ så tror jag mycket mer på att satsa på det och må bra under tiden.
Du har gjort inseminationer, ivf:er och fet, akupunktur och örter och tränat mindre osv - du har definitivt inte gett upp för lätt! Det är ju bara det att man ibland faktiskt måste sätta punkt och gå vidare för sin egen skull. Jag tror att när man känner att man har kommit till den punkten, ja då ska man lyssna.