EA, förlåt om jag lät hård eller så, jag förstår verkligen att det är ett tufft beslut! Jag vet att jag tänkte precis likadant innan vi gjorde våra IVF:er, att det var sista utvägen och det var jätteläskigt. Men man anpassar sig efter situationen. Nu tycker jag att IVF bara är ett hjälpmedel, ett väldigt bra hjälpmedel. Det är som att bryta benet - javisst, det kan läka ihop alldeles utmärkt av sig självt men om det går fortare och blir bättre av att man får hjälp av en läkare, så varför inte?
Och som Lappis och jag har bevisat så är inte IVF sista utvägen, det bara känns så.
Men det är ju ingen brådska, ni måste inte göra IVF nu i år, ni kan vänta ett bra tag till. Och självklart ska ni pröva inseminationer också om ni vill det! Jag vet bara att när vi gjorde det så hoppades jag så mycket på det och blev så himla besviken sen när jag insåg hur liten chans det är att lyckas. Jag kände mig lurad helt enkelt. Men alla ska ju göra som dom själva mår bäst av!