• Bobou

    Varfor ar folk sa dumma mot oss som INTE VILL ha barn??

    Vissa saker "ska" man bara tycka, annars är man konstig. Många som inte dricker kaffe eller alkohol tycker också att det är jobbigt att behöva försvara det, liksom många vegetarianer. Eller de som längtar efter att sommaren ska ta slut eller de som gillar FRA-lagen. Det är så självklart att tycka vissa saker, att folk ser det som ett aktivt ställningstagande från dem och deras livsstil, om man inte håller med. De tar det nästan personligt och reaktionerna blir helt oproportionella.

    Att inte vilja ha barn är en sådan sak, som såklart blir extra känslomässig eftersom många älskar sina barn ännu mer än de älskar kaffe. Det borde vara så att var och en har rätt till sina åsikter, men verkligheten är inte så och det hjälper inte att blunda för det. Du kan välja att kämpa för det genom att berätta för alla att du inte vill ha barn och förklara varför och försöka öppna deras ögon för ett annat synsätt. Det vore starkt och osjälviskt av dig, men det är fullt förståeligt om du inte vill lägga den energin på en sannolikt fruktlös kamp. I så fall får du, och andra med en väldigt avvikande åsikt, ligga lite lågt med den.

    Är det verkligen så att du inte alls tycker om barn, eller har du bara valt bort dem för egen del? Det senare tror jag folk har större förståelse för än det första, så jag skulle nog ha någon sådan variant att luta mig mot när jag inte orkar ta en konflikt, om jag var du.

  • Bobou

    Nej, döda ungar vill man ju inte tänka på...

    J D skrev 2009-07-29 14:10:17 följande:


    Jag vet hur det är att inte göra saker enligt normen. Det är helt sanslöst vad folk kan vara jobbiga! Jag tycker helt ärligt varken från eller till om folk som väljer att inte försöka skaffa barn. Att jag inte kan tänka mig ett barn utan liv har ingenting att göra med det. Det viktigaste är att visa andra respekt och då skulle jag vilja säga att det är särsklit viktigt när ens vänner gör annorlunda val eftersom det faktiskt inte alltid känns så lätt när hela samhället stöttar motsatsen.
  • Bobou

    Haha, men då ogillar du ju inte alla barn iaf, lite "egna barn och andras ungar" är bara normalt, så känner nog de där attackerande mammorna ibland också...

    Här är en teori: när man känner sig motarbetad i sin åsikt, då blir man extra ivrig attrycka den och känner den också desto starkare. Som på en fest där alla vill lyssna på Kent som man själv inte gillar alls, då är det lätt att riktigt AVSKY j-la förb-e överskattade Kent, bara just därför. Fast det är ju bara ett band egentligen...

    Så utan att förneka dina åsikter, kan du kanske tagga ner lite och fundera på hur starkt du skulle känna i frågan om du inte ständigt blev påhoppad? Det är ju helt obegripligt vilka val vissa gör i livet, och vissa saker går bara inte att förstå - men man får respektera varandra som människor ändå. Var en förebild för föräldrafascisterna.


    090208 skrev 2009-07-29 14:34:36 följande:
    Jag ar vanligtvis forstaende och oppensinnad, men jag kan inte forsta HUR man kan VILJA ha barn...

    ---

    Och *taadaa*, min systers dottrar ar mitt allt! Jag avgudar dom, dom far garna krakas overallt sa lange dom ar sota och gosiga (vilket dom ar) och nar dom ar skit-arga har jag inget problem med att fa tyst pa dom.
  • Bobou

    Men vänta nu. Får man inte fråga alls? Det är ju skillnad på att fråga och ifrågasätta!

    Exempelvis: en kollega till mig är precis i den åldern och livssituationen då många väljer att försöka skaffa barn. Självklart innebär det inte att hon måste göra som alla andra, men rent statistiskt sett vore det inte förvånande om hon blev gravid snart. En vänligt nyfiken fråga om hon ser barn som en del av femårsplanen, det måste man väl få drista sig till?!

    Visst, jag _förstår_ att det kan vara jobbigt för någon som försöker utan resultat. Men med ett sådant tåtrippande vågar man ju knappt fråga om något. "Är dina syskon också katoliker?" Nämen hjälp, tänk om det är en jättekonflikt i familjen att de inte är det, det vill man ju inte dra upp! "Har din mamma gått i pension än?" Så kan man ju inte fråga, tänk om hon gått bort och personen inte vill prata om det! "Kan du inte köpa en fin flaska whiskey till din man då?" Ojojoj, tänk om mannen har alkoholproblem!

    Att fråga varför någon valt att skaffa barn (det är ju helt uppenbart inte självklart) kan vara bara att man intresserar sig för sin omgivning (och kanske går i samma tankar själv). Man får vara noga med tonen så att det inte tolkas som ett ifrågasättande, men somliga har inte begåvats med den fingertoppskänslan. Att som tillfrågad välja att tolka det på värsta sätt och bli stött är väl bra onödigt? Lite överseende med sina medmänniskor kan man faktiskt kosta på sig!


    Svanboet skrev 2009-07-30 11:30:16 följande:
    Att fråga om det inte är dags för syskon är lika elakt som att fråga om det inte är dags för första barnet! Och givetvis är det lika elakt att fråga varför folk skaffat barn - skulle aldrig komma på fråga!
  • Bobou

    Nej, verkligen inte. Det sorterar jag nog under ifrågasättande.

    Men både du och Maybe menar att det är en så känslig fråga att man inte frågar om man inte är närstående? Hm, bra för mig att tänka på i så fall! Jag tycker att när man diskuterar barn generellt, som vi ofta gör på mitt jobb, är det inte en konstig fråga. (Jmf om man pratar om bilar, då frågar man "men vad har du för bil då?"; på samma sätt skulle jag kunna fråga "hur resonerar du om barn då?".) En känslig fråga för mig är att prata om det antingen mer kroppsligt/tekniskt eller mer känslomässigt, men inte generellt. Men om alla andra tycker att det är framfusigt, får jag väl rätta mig och bita mig i tungan.


    Svanboet skrev 2009-07-30 14:27:10 följande:
    Jag har väldigt mycket överseende att man kanske kan fråga försiktigt eller liknande när man är nära vän eller familj men att pika eller fråga flera gånger det är faktiskt inte speciellt snällt.
  • Bobou

    Ja, precis - det där förutsättandet är jobbigt! Det håller jag helt klart med om. Med min fråga i exemplet ovan avsåg jag att fråga hur personen ställde sig just till att skaffa barn. Är det okej?


    Svanboet skrev 2009-07-30 14:44:50 följande:
    Nej rent generellt snack om barn har jag inget emot i stil med vad anser du om ditt eller datt som rör barn eller barnuppfostran. Det är de direkt frågorna i stil med Snart kommer väl ni plussa, eller? Och Jaha, om när kan vi förvänta osss att du gå på mammaledigt då? då är det personligt och "påhoppigt".
Svar på tråden Varfor ar folk sa dumma mot oss som INTE VILL ha barn??