Varfor ar folk sa dumma mot oss som INTE VILL ha barn??

090208 - inte hatar vi dig! Vi sluterar ditt stora mod för vi är fler som inte kan förstå hur vissa människor kan ens tänka tanken på att ksaffa barn. visst är de söta en stund men jävlar vad de lever om och skitar ner och kräver uppmärksamhet och har sig.

Visst kan jag kanske tänka mig att någon gång lååååångt i framtiden fundera över möjligheten att skaffa barn MEN då kommer det säkert var för sent. Det som mest får mig att känna att barn inte är min kopp av te är andra föräldrars oförmåga att uppfostra sina egna ungar. Vi har i många år fått pikar om att det är väl på tiden att skaffar barn nu men vi har inte tid - vi har ju för bövelen inte ens tid att ha katt!! Hur ska ett barn kunna uppfostras med den kärlek och diciplin som krävs av oss? Och visst ändrar man åsikt om mycket när man växer upp och lutar mer och mer åt att inte vilja ha barn, nånsin!

Jag kan mycket väl tänka mig att få ett eget litet liv att ta hand om är väldigt VÄLDIGT stort och jag fattar att man inte kan förstå hur det känns innan man får ett eget MEN vi som har valt denna inställning har ofta inget emot barn som sådana utan mer resultatet av att sätta ett liv till världen som måste skötas om och uppfostras och tas hand om och vilka val man därmed gör. Vi är inte redo/vill inte/kan inte och därmed borde vi få ha rätt till det ställningstagandet utan att få höra "ni kommer förstå en dag" och "när ni får egna barn".

Min sambos syster har fyra barn och hennes två äldsta pojkar tål jag knappt men hennes dotter är helt underbar - väldigt princessig men helt underbar och snäll. Jag har kompisar med barn som också är helt underbara men det finns inget som är så skönt som att få tala med vuxna människor och umgås med folk som uppför sig! Att inte alltid störas av någon som pockar på uppmärksamhet och skriker och far runt. Det kryper i hela skinnet på mig bara av tanken på så jobbiga barn. Och ja jag tycker de är jobbiga!

Betty Boop augusti2009 skrev 2009-07-30 09:18:55 följande:

Jag måste faktiskt få erkänna att jag har bitti ifrån ibland när jag tycker jag har fått opassande kommentarar av "nära" släktingar. Bland annat så har sambos syster fått dig en repa men jag vet att hon tar det.

Några av de värsta kommentarerna...
Svärfar:
*Jag har 4 barn och då får jag ju 16 barnbarn - vaddå? Ska alla ha 4 barn var då eller har du en som fungerar som barnfabrik?

Sambons syster:
*Ja du har ju tekniken inne, då blir det väl kusiner snart då hoppas vi. - Hoppas går ju
*Har ni övat färdigt snart så det är dags att skjuta skarpt?

Svärmor:
*Barnbarn är ju livets efterrätt, synd bara att jag inte har så många och att ni bor så långt bort. - Öhhh, du har ju faktiskt 4 st redan!

Kompisar (gift med barn):
*Ja om ni skulle följa samma tidsplan som vi så skulle ni ju vara inne på tredje barnet vid det här laget. - Ursäkta att vi var så unga när vi träffades då!

Att fråga om det inte är dags för syskon är lika elakt som att fråga om det inte är dags för första barnet! Och givetvis är det lika elakt att fråga varför folk skaffat barn - skulle aldrig komma på fråga!

Jag har väldigt mycket överseende att man kanske kan fråga försiktigt eller liknande när man är nära vän eller familj men att pika eller fråga flera gånger det är faktiskt inte speciellt snällt.

Nej rent generellt snack om barn har jag inget emot i stil med vad anser du om ditt eller datt som rör barn eller barnuppfostran. Det är de direkt frågorna i stil med Snart kommer väl ni plussa, eller? Och Jaha, om när kan vi förvänta osss att du gå på mammaledigt då? då är det personligt och "påhoppigt".