inget händer?

Det är kanske så att han inte vill gifta sig.

Hmm kan väl inte komma med så mkt råd, men min blivande sa hela tiden att ska jag förlova mig och gifta mig så blir det med dig, det ända kravet i förlovningsstadiet var att han inte ville ha en rödguldsring så jag satt på nätet och kollade runt på olika material som kanske kunde passa honom eftersom han är en hårdrockskille, fastnade till sist för ett par som inte var så dyra eftersom vi båda hade en ansträngd ekonomi som jag visade och rätt var det var så hade vi bestämt oss för både datum och ring, sedan när det gällde själva frieriet så hade jag faktiskt ingen aning utan han hade ordnat allt innan med alla papper och tagit kontakt med samma firma som gjorde våra förlovningsringar och började fila på hur vigselringen skulle se ut och än idag vet jag inte hur den ser ut.

Är väl så att många killar tycker att det är lite jobbigt med förlovning och bröllop varför vet jag inte.

Jag gick också och väntade länge, men nu för en månad sedan hände det! Det är värt att vänta på. Hoppas det händer snart för dig

Du beskriver faktiskt bara vad du vill. Kan det vara så att alla dina hintar blir lite för mycket för honom? Vad säger han när du pratar om det? Hur länge har ni varit tillsammans och vad är hans inställning till äktenskap? Jag ville så gärna förlova mig när det begav sig så jag dötjatade. Insåg till slut att det inte riktigt är en hälsosam inställning så jag lade av och lät det hända.

Hintar hit o dit hade jag själv blivit halvt vansinnig på!

Du har att välja mellan att antingen fortsätta som nu, med minst sagt dåligt resultat hitills eller att fråga själv trots att du är "gammaldags" och vill att han frågar.

Alltså: antingen fortsatt frustrerad väntan eller ta saken i egna händer och se till att livet blir som du tänkt dig.

Rent allmänt är ett gott råd att själv ta kommando över sitt liv och inte vänta på att andra ska göra det - i vilket fall om man blir frustrerad över att andra bestämmer över det.

Min blivande friade inte förän jag helt hade gett upp och slutat nämna det Förlovade oss gjorde vi dock när vi var unga och nykära, gifter oss på dagen 10år efter förlovningen.

Jag har med väntat och väntat, vi har skaffat hus, de va inget problem men förlovning där tog de stopp för honom totalt....

Träffade min sambo ungefär samtidigt som mina kompisar träffade deras respektive +- någon månad mellan oss...
Först gift den ena sig för 2 år sen, och den andra skaffar barn ungefär samtidigt....året efter skaffa dem som gifte sig barn och nu detta året gifte dem som skaffade barn först sig....Mina kompisar pikade förstås oss på bröllopet, men jag hade givit upp dem tankarna eftersom jag med är gammalmodig, han ska fria. Dagen efter bröllopet så säger han till mig, du ska vi gifta oss nästa år så måste vi börja planera, så de är bara att sätta igång, jag trodde han skämtade, konstigaste friet, men han blev mer och mer tydlig och bestämd och berättade att han hade kollat på ringar men var osäker på vad för ring jag ville ha. Så vi kom överän om att titta på ringar ihop, väljer ut några jag gillar och så väljer han en av dem och förlovar oss under romantiska former. Jag är hel nöjd

Värt att vänta med andra ord!!!

Tror ibland att man bara har olika förväntningar på saker och ting. Vissa saker betyder massor för den ena partnern, medans det kanske inte betyder lika mycket för den andre.
Att sluta ha förväntningarna och låta sig själv bara flyta med strömmen och se vart det för en tror jag ibland kan vara den förlösande faktorn som gör att man når sitt "mål".
Tror många känner på sig vad ens partner vill men att man gärna väntar tills dess att hon/han inte längre har de förväntningarna, för att man vill överraska helt enkelt och inte känna pressen så hårt. Så inse att det kommer med tiden och ta det lungt så länge och njut av det ni redan har tillsammans. Svårt - javisst - men är det vad du vill är det värt att vänta på.

Vet hur du känner, men om det är någon tröst har min killkompis friat "på fel sätt" 3 ggr och äntligen äntligen fått ja från sin prinsessa! Det kan förklara att det kräver ett visst mod att fria och att det inte bara är något man "kastar ur sig". Så kanske vill han bara vänta till rätt tillfälle?

Har ni pratat om vad ni båda vill? Kan ju vara så att han inte ser gifemål som något viktigt, märkvärdigt eller nåt som han ens vill. Det kan ju faktiskt vara så
Sen så är det inte fy skam att fria själv heller, jag hade väl fått vänta tills jag var 85 innan min m2b skulle kommit på att göra det själv Jag planerade ett jätte romantiskt frieri och han svarade ja

tackar för alla svar och tankar. Vet att han vill gifta sig, min syster tog upp det med honom engång hon var på besök hos oss. Hon frågade när vi, jag och gubben tänkte gifta oss. Det enda han sa var då vi fyllde 30 år. Med tanke på att det kostar en heldel. Själv satt jag vid samma bord och tänkte att snart kommer han fria... Det hände ung 2006, när jag var gravid med 2 barnet. själv fyller jag 25 snart och gubben 27. Hoppas verkligen att han menade då han fyller 30 år. Men ska vi inte förlova oss först och vara det några år innan giftemålet närmar sig. det är min stora fråga. Det är väl tänken med det hela. snart blir vår första barn 6 år och minstningen 2. samt året 2009 susar förbi. ska ligga lågt med frieri tankar men känns att man exploderar snart.

Under den första tiden som jag och min m2b var tillsammans var hans inställning (iaf utåt) att "gifta oss... det kan vi göra om tio år eller så!". Han friade på vår tvåårsdag då vi varit förlovade i ett år. Han har sagt att visst, först kanske han tyckte det här med giftermål var lite "skrämmande" men sedan behöll han nog den attityden utåt lite längre än vad han egentligen tyckte innerst inne.

Sen kanske han tycker att när ni förlovar er så ska ni gifta er inom ett år, som traditionen egentligen säger. Vissa vill följa det, vissa struntar i det och är förlovade flera år innan de börjar planera giftermål.

Men framför allt, så vill han säkert överraska dig. Det kan han inte om du fortsätter ta upp ämnet. Jag förstår att det kan vara frustrerande när man själv så gärna vill, men det går ju faktiskt inte tvinga någon in i något, så du får helt enkelt ge honom den tid han behöver och låta det ske när ni BÅDA vill och är redo.

Lycka till!

Du, min m2b var inte heller så snabb.
Han tog tillbaka (flyttade fram) förlovningsdatumet 3 ggr innan jag blev förbannad och sa att DÅ förlovar vi oss och så är det bara. Kommer att ha varit förlovade i 5½ år den dagen vi gifter oss, och inte är det för att han friat som vi gifter oss. Nej det var vår dotter som tjatade så han tillslut gav med sig och vi bestämde ett datum .

Men jag förstår din frustration kan jag säga.

Åh, du kan inte gå o vänta så länge! Du måste ta upp det med honom, annars kommer du bara bli på dåligt humör till slut av besvikelse...

Lägg upp en liten plan hur ni vill ha det... jag förstår att du vill att han ska fria till dig, jag känner likadant själv...

Grattis till dina barn som du har!

Fast det tycker inte jag är att veta. Det var ett svar på en fråga och han kan ju precis lika väl ha svarat så för att han inte där och då bland en massa människor inte ville dra upp sina ev skäl till varför han inte tror på giftemål.

När det gäller hintar så är det ju ungefär det sämsta tänkabara sättet att påverka någon. Plugga och jobbar med kommunikation och där måste man alltid tänka på att mottagaren (din sambo) av informationen (dina hintar) har ett tolkningssätt. Det behöver inte stämma överens med den intentionen som sändaren (du) hade med. Det är till och med så att det nästan alltid finns risk för att meddelandet (du vill gifta dig) förvrängs från det att det lämnat sändaren (du) och processats av mottagaren (sambon). Dessutom är en hint ett otydligt budskap och det är dödsynden inom kommunikation.

Nä, ta ansvar för ditt eget liv och lycka. Prata med honom. Verkligen prata, berätta vad du drömmer om, berätta att du inte vill vänta 10 år på att få gifta dig, fråga vad han tycker, ge honom lite tid att få fundera på det om han inte kan svara direkt. Men snälla, sluta hinta och anta en massa, ingen är tankeläsare.

Men.. nu tar ni säkert livet av mig här :D Men varför ska man tjata till sig en förlovning/bröllop, om an ändå ska leva livet ihop så är det väl ingen brådska?
O till TS, sitt ner vi köksbordet o prata genom det riktigt ordentligt tillsammans! Då vet ni var den andra står i såna här frågor o ingen beöver gå o hoppas/önska i onödan :)

Hur trött är jag eg? Läser mitt eget inlägg och inser hur dålig svenskan är på vissa ställen. *S*