Det tar musten ur mig.

Tja du, jag kan inte avgöra om du gnäller eller ej. MEN jag hoppas det fanns roliga saker - också- under dagen att ta fasta på och som du kan tänka på så här i efterhand.

Det hela får mig att tänka på ett litet surpriseparty som hölls för min blivande man förra året. Jag planerade inte det, utan vänner till honom gjorde det. Jag kunde se att flera av de som borde varit där inte var det och jag tror helt enkelt att de inte var inbjudna. Min blivande man höll god min tyckte jag, han hade trevligt med dem som var där. Aldrig att han har klagat efteråt! Och det är ett skäl till att jag vill gifta mig med honom; han hittar alltid något positivt att fokusera på. Jag brukar tänka på det här eftersom jag kan fastna vid det negativa ibland. De ordnade ju ändå något, de hade en plan och ni gjorde saker låter det som. Du fick träffa dina vänner. Det är väl bra ändå och något att minnas?

Du får din viktiga dag tillsammans med din man och kanske är det allt vi får; bröllopsdagen. Under möhippan kanske vi främst är tillsammans med våra vänner, vi har kanske ändå ingen särskild roll som blivande fruar på möhippan, utan även de andras önskan är viktig? Kanske får vi acceptera att möhippor som slutar på ett uteställe medför spring och kollande av "utbudet" om det är vad majoriteten vill? Jag vet inte. Det verkar jättetrist, men sanningen är kanske att tjejerna inte hade så mycket att prata om efter en lång dag. Det är ju faktiskt ok att tacka för sig vid det laget.

Lycka till med bröllopet.