relationsambivalent
Tror det är dax för dig att lyssna på dina egna varningsklockor... och använda dig av dina egna erfarenheter... Altså: LITA PÅ DIG SJÄLV!!!
Om du upplever detta problem i denna omfattning efter tre år.... hur tror du då att du upplever dem efter 5 - 6 år och kanske samtidigt "sitter fast" med barn!!! Stanna "för barnens skull" till de har fyllt 20 = utflugna????
Var rädd om DIG!!! Kram!!!
Aurelia skrev 2009-08-11 14:58:32 följande:
Jag jämför mig en del med andra, absolut... men det är absolut inget beteende som kommit från hur jag blivit behandlad av min familj. Jag känner att dom älskar mig precis som jag är. Tyvärr känner jag mig inte riktigt avslappnad med min sambo, inte såsom jag skulle vilja i alla fall. När jag tar upp något kring vårt förhållande eller något han gjort som sårat mig så känner jag mig som att jag är "till besvär", han brukar säga ungefär "vad är det nu då?" och "du är ju aldrig nöjd", t.ex. har han sagt flera ggr när jag blivit ledsen att "jag vet inte när jag såg dig glad sist". Jag vet inte vad han tycker är normalt eller hur han tror att andra har det - att man aldrig har några problem att ta upp, att allt bara flyter på och är harmoniskt jämt?
[/citat]
Funderar vidare. Drar jag bara ut på något som ändå kommer ta slut när jag ger oss mer tid? Efter tre år ihop, borde inte en framtid tillsammans kännas självklar då - om det är rätt? Kanske har vi blivit mer som någon sorts kompisar, utan direkt gemensamma intressen och nästan utan något sexliv. Jag vet inte om det vi har räcker för mig och om jag vill fortsätta.
[/citat]
Aurelia skrev 2009-08-12 17:01:53 följande:
[citat]Funderar vidare. Drar jag bara ut på något som ändå kommer ta slut när jag ger oss mer tid? Efter tre år ihop, borde inte en framtid tillsammans kännas självklar då - om det är rätt? Kanske har vi blivit mer som någon sorts kompisar, utan direkt gemensamma intressen och nästan utan något sexliv. Jag vet inte om det vi har räcker för mig och om jag vill fortsätta.